Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
ett samarbete, så att krafterna ej splittrades. Då mötet ej ansåg
frågan så mogen, att inan kunde ena sig om ett detaljerat program,
antogs efter åtskillig diskussion ett av assessor Montelius framlagt
förslag till resolution så lydande:
»Mötet uttalar önskvärdheten av att skyddsföreningames verksamhet
så ordnas, att lämplig samverkan må komma att äga rum, ej blott emellan
de olika skyddsföreningarne utan ock emellan dem samt övriga
inrättningar för utövandet av vård om värnlösa ocli förkomna, samt att av
mötet måtte utses särskilda personer att. dels till alla dessa olika
föreningar och inrättningar framföra inbjudan om väljande av ombud för att
överlägga om bästa möjliga sätt till ordnande av ifrågavarande
angelägenhet, dels ock att i övrigt vidtaga för ändamålet nödiga åtgärder,
samt slutligen att statens medverkan måtte kunna erhållas icke allenast
genom överlämnande till skyddsföreningame att, under vissa förpliktelser,
låta utöva tillsyn över villkorligt dömda, villkorligt frigivna och andra,
som eljes ställas under polisuppsikt, utan ock genom att, åtminstone
ytterligare, inskränka vanfrejdsstraffet, ävensom genom att bevilja
skyddsför-eningarne kollekter och statsbidrag jämte fribrevsrätt.»
Till delegerade för sakens vidare framförande utsagos
ledamöterna för mötesbestyrelsen jämte K. Ernberg och fröken Ebba
Pauli.
På programmet för andra mötesdagen stod främst hem och
anstalter för lösdrivare. Första inledningsföredraget skulle hållits av
direktör G. Reutercrona, Svartsjö, som emellertid blivit hindrad att
komma tillstädes. Hans synpunkter i ämnet upplästes därför av
annan person. R. var ingen beundrare av de i utlandet flerestädes
inrättade arbetarekolonierna; de skulle ej passa hos oss utan blott
bliva en försämrad upplaga av de gamla gemensamhetsfängelserna.
Andre inledaren slottspastor A. Virén, Malmö, framhöll det goda
resultat man vunnit med dylika arbetarekolonier i utlandet, särskilt
uppehöll han sig vid Bodelschwinghs berömda anstalter. Ingenting
i fångvården var enligt tal:s uppfattning så tröstlöst som
behandling efter nu gällande ordning av lösdrivarna och själva voro de
också tröstlösare än andra fångar; den, som en gäng blivit dömd
för lösdriveri, kom nästan alltid tillbaka. Skaran var alltför brokig
för att kunna behandlas på samma sätt, de måste skickas till olika
slag av anstalter. Under den följande diskussionen talade pastor
Hammar, Wemdalen, till förmån för upprättandet av arbetarekolonier
på Norrlands stora odlingsmarker; en koloni i liten skala hade
påbörjats av sällskapet för kristlig-social nykterhetsverksamhet.
Regementspastor Mollstadius, Kristianstad, omnämnde de
förberedelser, som gjorts av skyddsföreningarne i södra Sverige för
inrättande av en sådan koloni därstädes. Följande resolution fattades :
»Mötet uttalar sin sympati för upprättandet av enskilda anstalter,
efter idén av de tyska arbetarekolonierna, för lösdrivare och med dem
likställda hjälpbeliövande. Dessa anstalter böra ställas i samband med statens
tvångsarbetsanstalter, så att: al tvångsarbetare må kunna villkorligt
överlämnas från tvångsarbetsanstalt till arbetarekoloni eller enskild
arbetsgivare, b | att alkoholister må kunna intagas å för dem lämpliga
vårdanstalter samt att skyddsföreningarne må upptaga skyddsverksamhet bland
lösdrivare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
