Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•495
Men huru prisvärd än denna reform kan sägas vara, sedd,
såsom sagt blivit, från samhällelig synpunkt, så var dock densamma i
socialt hänseende för yrkets utövare endast ett halvgjort verk.
Det var nog gott och väl att man ordnade frågan om apotekens natur,
men man glömde dessvärre att tänka på att för framtiden reglera
innehavandet av apoteksprivilegier med skyldig hänsyn till de
obefordrade yrkesutövarnas möjligheter att samt och synnerligen
vinna tillträde till eget apotek.
Då amorteringen infördes, blev det en rusning efter apotek,
och följden blev, att apoteken till största delen besattes med unga
innehavare, vilket i sin ordning medförde att för en lång följd av
år framåt befordringstillfällena inskränktes till ett minimum.
Detta hade till följd, att befordringsåldern stegrats i
oroväckande grad, och vad värre är visar tendens att än mera stegras.
För närvarande utgör befordringsåldern i medeltal 46 à 47 levnadsår
och ställer sig apotekareyrket i detta avseende mera ogynnsamt
än de flesta andra yrken.
Likväl hade det alldeles säkert låtit sig göra att ordna dessa
förhållanden, om man samtidigt med amorteringens införande hade
vidtagit anstalter för att apoteksinnehavaren vid viss ålder,
exempelvis 60 à 65 års, skulle hava avgått från sitt privilegium mot
åtnjutande av viss pension.
Men, som påpekats, detta försummades, och följderna hava
icke uteblivit.
Den omständigheten att en innehavare kan sitta vid sitt
apoteksprivilegium livet ut, alldeles oberoende av, om han genom ålder
eller sjuklighet är oförmögen att själv sköta apoteket, har givit
anledningen till en sakernas ordning, varom amorteringens skapare
ej kunnat drömma, men som hotar att totalt göra om intet, vad
som med apotekens inlösning avsågs. Det har nu nämligen gått
så långt, att det alldeles öppet drives en fullt ut lika hänsynslös
handel med apoteksarrendena, som det före år 1873 bedrevs med
de då säljbara apoteksprivilegierna. Skillnaden är likväl att vad
som då var tillåtet, nu är ett lagbrott.
Följdenia skola emellertid bli lika olycksbringande såväl för
yrket såsom sådant som för alla de yrkesutövare, vilka ej äro i
det ekonomiska läge, att de kunna förskaffa sig ett apotek på
arrende.
Vad nu de sociala förhållandena inom apotekareyrket angår, så
är det ju givet, att dessa i hög grad påverkats av den
omgestaltning yrket sålunda undergått, varjämte apotekareyrket lika väl som
alla andra områden av mänskligt arbete rönt inflytande av de
rörelser, som på de senare årtiondena gjort sig gällande.
I samma mån som de maktägande inom apotekareyrket —
innehavarna — försummade att se till, huru de obefordrades
utsikter för framtiden skulle kunna tillvaratagas och ju mörkare
dessa blevo, desto mera begynte bland de obefordrade den åsikten
vinna mark, att de måste själva taga sina angelägenheter om hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
