Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•544
berörda arbetsarter är endast det låga antalet olycksfall vid veckans
mitt, vanligen på torsdagen, i ett fall onsdag.
Vad studiet av denna statistik sålunda framför allt visar är
ohållbarbeten av några teoretiska konstruktioner, av några konstanta
lagar, efter vilka här berörda företeelser skulle framdrivas. Det är
möjligt att lördagens olycksfallssiffra skulle ha blivit lika hög eller
högre än någon annan veckodags, därest en retuschering med
hänsyn till det olika antalet arbetstimmar företoges, men bevisas kan
ett sådant påstående icke, enär grunden härför, en allmän
arbetstidsstatistik, tillsvidare saknas. Särskilt förtjänar emellertid
ihågkommas, att reduktionen av arbetstiden under lördagen i realiteten
kanske icke är så stor som man ofta förmodar, enär övertidsarbete
veterligen i vissa yrken med förkärlek förlägges till lördagens eljes
lediga timmar. En konsekvent tillämpare av trötthetsteorien borde
väl för övrigt känna sig något nedslagen inför anblicken av en
kurva, vars toppunkt ligger på tisdag och sedan stupar nedåt i
stället för att från en lågpunkt på tisdagen stiga oavbrutet mot
veckans slut. Huru förklara att fredagens siffror för alla
olycksfall tillsammanslagna är lägre än onsdagens, var finna skälen till
torsdagens ringa olycksfallsrisk, vilken även är regel i
Nederländerna och Finland, under det att i Tyskland fredagen liar den
lägsta olycksfallsfrekvensen av veckans alla dagar? Här stå
försöken att ur en enda förklaringsgrund härleda fenomen, vilkas
orsaker understundom äro allt för djupliggande och mångskiftande
för att alls kunna fixeras i siffror, åter synnerligen handfallna. Och
bakom framskymtar vådan av att använda statistik utan sovring
och allsidig kritik. —
Delvis något konkretare resultat har givits av den del av
undersökningen, som berör olycksfallens fördelning efter de tider på
dygnet, då de inträffat. Det visar sig därvid otvetydigt att en
anhopning sker mot slutet av vissa tidsperioder, så att de flesta
olycksfallen inträffa icke i början av arbetstiden, utan sedan denna
oavbrutet fortgått några timmar. Men mycket mer törs man häller
icke fastslå som bevisat genom dessa tabeller. Framför allt lämna
de intet stöd för den förhoppningen, att en 8-timmarsdag, indelad
i tvänne 4-timmarsskift, skulle väsentligt minska
olycksfallsfrekvensen. Det visar sig nämligen, att det största antalet olycksfall
inträffar på förmiddagen mellan kl. 9 och 11 och på eftermiddagen
mellan kl. 2 och 4. Huru man nu än skulle fördela
8-timmars-dagens båda arbetstider, så råkade man i kollision med den av dessa
siffror belysta omständigheten, att olycksfallsmaximum hotar att
drabba redan den fjärde timmen. Ett annat förhållande som icke
riktigt låter sig förklaras med en hänvisning till trötthetsmomentet,
utan på sätt och vis ställer dess teori en smula på huvudet, är det
av tabellerna framförda faktum, att olycksfallsackumalationen är vida
starkare under förmiddagen än eftermiddagen. Sålunda inträffade
av alla under dagen (kl. 6 f. m.—6 e. m.) redovisade olycksfall 13,4
% kl. 10—11 f. m., 11,7 % kl. 9—10 f. m. och först i tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
