Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•546
För att komma till insikt om, hurudan grund man skall lägga,
måste man naturligtvis först tänka sig in i, hurudant hus man vill
bygga.
Det gäller att finna grunderna för utbildningen av verkmästare
och förmän, d. v. s. arbetsledare. Hurudan skall då en
arbetsledare vara? Först och främst skall han vara, vad var och en
borde vara, en god människa med fast karaktär. Det gäller alltså
först och främst att välja det rätta materialet, personer med
framstående personlig duglighet i förening med sådana andra
egenskaper, som en arbetsledare måste hava nämligen: pålitlighet, energi
och tålamod. Att bl. a. också fordras nykterhet och stadga i
handel och vandel, är ju självfallet. Det är till ingen nytta, mera till
skada, att samhället eller enskilda offra medel för att göra
verkmästare av personer, som icke hålla måttet i alla dessa avseenden.
För att ett urval skall kunna ske, är det sålunda icke nog med
att unga män anmäla sig och framvisa betyg för att vid någon
skola bli antagna som verkmästareelever. De måste hava visat de
rätta egenskaperna och dokumenterat sig annorlunda, än genom
betyg ensamt är möjligt. Ett sådant urval sker lämpligast, och
kan icke ske på annat ställe än i själva arbetet. En blivande
verkmästare måste komma ur arbetarnas led. Därmed är
visserligen icke sagt, att han nödvändigt skall vara en arbetares son,
men han måste först hava visat sig vara en duglig arbetare, och
urvalet bör göras bland de mest lämpliga, utan hänsyn till
personliga relationer o. d. Då man sålunda icke kan låta valet av
skolans elever bero på enbart ansökan, som till våra vanliga
lärdomsskolor, så anser jag att skolan bör sträcka sig ända till urvalet i
själva arbetet. Vid en verkstad, särskilt en större sådan, kan det
ju vara lätt nog för verkstadsbefälet att iakttaga, vilka pojkar det
år vad man kallar »gry» i, och dessa böra då gynnas med
lärorikare arbeten, för att de skola uppnå en mångsidigare utbildning
i resp. yrke. Befinnes det tillika, att en sådan yngling har håg
för att skaffa sig vetande även utom verkstaden, på aftonskola och
var det annars kan finnas tillfälle, och om han tillika är punktlig
samt iakttager ett stadgat uppförande, så bör det ju kunna bliva
något av honom och han bör tagas till vara. Den som icke håller
provet i alla dessa stycken, bör ej komma i åtanke. Men det är
ju långt ifrån alltid arbetsbefälet visat sådant intresse för sina unge
män, som här förutsättes, och det är väl ej heller alltid arbetsbefälet
själv har den förmåga, som fordras för att rätt bedöma ämnena.
Därför menar jag, att skolan borde bölja sin uppgift redan i
verkstaden. Skola behöver icke fattas som något lokalt. I detta fall
skulle skolan kunna vara en organisation eller en anordning,
varigenom utbildningen gynnades och leddes efter en viss plan. Vi
kunde tänka oss, att en kommitté eller skolstyrelse hade till
uppgift att samla upplysningar om uppspirande verkmästareämnen och
taga hand om dessa på ett eller annat sätt, så att de finge lära
mera än vanliga arbetare, först i verkstäderna, där de äro, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
