Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•560
Barnbespisningen i folkskolorna.
Utländska erfarenheter.
Slumpen sammanföi-de mig en gång i Berlin med ett barn, som
kan tjäna som illustration till nödvändigheten av barnbespisning
i folkskolorna. Det var en flicka om 11 år, späd och
genomskinlig, ett typiskt proletärbarn. Hon föreföll inte obegåvad, kunde
hjälpa till med en hel del småsysslor inomhus, springa ärenden,
ordentligt redovisa för pengarna hon haft med sig, och besatt i hög
grad det brådmogna storstadsbarnets förslagenhet — ett viktigt
vapen i dess hårda kamp för tillvaron — att medelst en liten
osanning söka förskaffa sig fördelar eller undslippa bannor. Så mycket
större blev min förvåning, när jag kom underfund med, att hon
inte kunde läsa, knappt förstod bokstäverna ens, fast hon gått i
skola mer än 6 terminer. När jag närmare lärde känna hennes
hemförhållanden löste sig emellertid motsägelsen. Fadern var
alkoholist, tillika arbetslös och jämt borta från hemmet; modern
försörjde sig och sex barn med fabriksarbete. Vården och omsorgen
om fem yngre syskon ålåg sålunda under större delen av dagen
detta barn, och det var rörande att se med vilken verklig
modersinstinkt hon skötte den yngste, som låg i vaggan. Framförallt
gällde det att se till, att ingen av de andra syskonen kastade sig
över den mjölkslick, som var bestämd för den lille. För denna mjölk
-slick stred hon med hjältemod, och för den var hon mer än en
gång orolig, där hon satt på skolbänken. Först på kvällen, när
modern kom hem, brukade de få mat. ■ Kan någon undra på, att
hennes utpinade, blodfattiga hjärna, som fick rymma så många
bekymmer, ej hade plats för något mera? Och vilket verkligt
syrifas-arbete, vilken olidlig plåga även för lärarinnan att söka bibringa
ett sådant barn ens de enklaste grunderna.
Frågan om folkskolebarnens bespisning i skolorna bör väl
närmast betraktas som en skolreform, som ett nödvändigt
socialpolitiskt komplement till den obligatoriska skolundervisningen. Ty det
är klart, att ett genom undernäring försvagat och ständigt vid
svältgränsen levande barn ej till fullo kan tillgodogöra sig
undervisningen. Dessutom är det en grymhet att tvinga ett sådant barn till
arbete, och inhämtandet av kunskaper och färdigheter i skolan är
som bekant för många barn ett mycket svårt och ansträngande
arbete. På detta sätt kommer skolundervisningen att ge långt
sämre resultat, än den borde, och de uppoffringar från det
allmännas sida, som folkskoleväsendet nu medför förringas härigenom
faktiskt i väsentlig grad. A andra sidan kommer helt visst
barnbespisningen att visa sig vara en reform, som med jämförelsevis liten
kostnad samhälleligt blir synnerligen fruktbringande. Genom att
kroppsligt stärka barnet, öka dess kapicitet att inhämta kunskaper
genom att motverka en del dåliga vanor från hemmet, såsom
omättlig ^kaffedrickning, blir barnbespisningen ett viktigt medel att stärka
och höja rasen.
• •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
