Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•6
redan påtingade timmerskiftet, sedan tjänstemannen fått klart för sig att
de voro organiserade. En ny föreningsrättsstrid med alla dess olycksaliga
följder i moraliskt och materielt hänseende synes alltså hota oss.= — —
Och ändå trodde vi att sommarens sorgliga erfarenheter härifrån Ådalen
skulle förskona’oss från att än en gång behöfva se en sinnena förråande
klasskamp utspelas.
Bolagstjänstemännens ovilja mot arbetarnes sammanslutning ocli mot
arrendepetitionen har försatt de trakasserade arbetarna i en mycket svår
ställning, enär de icke kunna undvara den större eller mindre biförtjänst
de äro vana att förskaffa sig genom det sträfsamma arbetet i skogarna.
Med sådana exempel för ögonen och inför möjligheten att själf komma
i en liknande ställning drager sig mången för att sätta sitt namn under
den skrifvelse, som kan förskaffa honom sådana obehag. Så var händelsen
i Viksjö socken. Äldre familjefäder kände sig där förhindrade att instämma
i de uttalanden som göras i arrendepetitionen, enär de häftade i skuld
till bolaget, och fruktade att bli »strandsatta», om de vågade göra
gemensam sak med sina yngre kamrater, hvilka däremot icke läto sig hindras
af dylika hänsyn.
Af det sagda torde framgå, att mäktiga krafter söka göra vårt syfte
med arrendepetitionen oin intet. Men i trots af alla motigheter arbetar
vårt förbund med tillförsikt på att skapa en folkopinion, som fordrar en
verklig, en .bestående lösning af denna bolagsarrendatorernas lifsfråga.
Det har nu försäkrat sig om en liten skrift, »Den norrländska
arrendefrågan», som i dagarna utgår från trycket, och som, vi hoppas det, läst i
tusende norrländska hem, skall klargöra för allmänheten, huru
förhållandena under tidernas lopp, utvecklat sig därhän, att arrendefrågan i
närvarande stund kan betraktas såsom vår mest brännande fråga. Kunskap
om arrendefrågans förhistoria och om de strider som fördes, för och emot
det arrendeförslag Kungl. Maj:t framlade vid förra riksdagen skall, hoppas
vi, neutralisera verkningarna af bolagens skrämmande uppträdande i
skogsbygdenia. Gustaf Johanson.
Jordvärdereformer i Kanada.
Brev till Social Tidskrift
Newyork i december 1907.
En av de lärdomar jag inhämtat under min vistelse i Kanada och
Förenta staterna är denna, att det var lättare för Henry George att
övertyga sig om att jordvärdet är det allmännas rätta och enda rätta
inkomstkälla, an vi i de äldre länderna oftast föreställa oss. Det finnes i själva
verket ingenting märkvärdigt däri, att denne erfarne och fördomsfrie man
kunde komma till den uppfattningen, att den praktiskt sett universellt
försiggående modärna utvecklingen inom finansväsendet från övervägande
monopol-beskattning till personlig skatt var reaktionär till sin natur och
synnerligen ödesdiger genom sina socialpolitiska verkningar. Det ligger
sa att säga i luften i nybildade samhällen att jordmonopolet (eller dess
ekonomiska motsvarighet jordvärdena) och ej den enskildes arbetsutbyte
måste vara rätta skatteobjektet. Den ofördärvade naturen anar detta och
är han tillika klart reflekterande förstår han det tydligt utan att andra
behöva påvisa det.
I ett nytt samhälle, där nybyggarna leva på ungefär samma sociala
nivå, där ingen ännu allvarligt tänkt sig möjligheten av att kunna förvärva
förmögenhet utan arbete, inser man tämligen lätt, att om den sysslolöse
växer sig rik beror det på att andra arbeta för honom. När därför
samhället börjar växa, och jordvärdena, som följd därav stegras, varigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
