Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
under det hr Lindhagen även upptagit spörsmålet om allmänt
tillämpad koncessionering i sina motioner.
Den norska kommittén avvisar utan vidare tanken på
koncessionering av andra fall än kronans egna på den grund att de
äro under enskild äganderätt. Man anser att det skulle strida
mot gällande grundlags bestämmelser och på typiskt norskt manér
ingår man på en längre hårfin juridisk tolkning om vad grundlagen
innebär i st. f. a. anlägga den socialekonomiska syn på tingen,
som i främsta rummet tar hänsyn till förslagens ändamålsenlighet.
Det enda fall, då kommittén anser koncession vara berättigad och
nödvändig vid privata vattenfalls tillgodogörande, är då utländska
intressen söka förvärva dem. Då framkomma även rent
ekonomiska skäl och spörsmålet blir: vilket är fördelaktigast för landet
i sin helhet, antingen att naturtillgångarna hastigast möjligt
utnyttjas, även om det vore av en främmande stats medborgare, eller
att det sker långsammare, men då endast med begagnande av eget
lands kapital och uteslutande för det egna folkets räkning. Allt
efter som svaret härpå utfaller, skulle naturtillgångarna föryttras
till enskilda eller ej. Som vi minnas vid behandlingen av konsul
Pehrsons koncessionsansökningar höjas många röster, som i
ekonomisk nationalitetssträvan principiellt vilja hindra utländningars
egendomsförvärv i Norge. Kommittén beträder emellertid här en
medelväg och tillämpar koncessionering på vissa villkor gent emot
företag där utländskt kapital är förhärskande.
Redan nu har det utländska kapitalet vunnit stort insteg i
Norge. I Nordlands amt utgjorde den utländska förmögenheten
1906 30,19 % av hela den skattepliktiga. Av
vattenkraftsanläggningar på mer än 3,000 hkr voro 1906 128,800 hkr av 167,600
på utländska länder.
Vad koncessionsbestämmelsernas innehåll angår, anser kommittén,
att koncession endast bör tillerkännas på bestämd tid, vid vars slut
hela kraftanläggningen tillfaller staten. Däremot har man ej velat
fastslå någon bestämd koncessionsavgift, utan i stället velat göra
koncessionstiden så kort, som möjligt, utan att därigenom förlama
industriens utveckling. Den fördel, som staten vid
koncessioneringen borde betinga sig, skulle således ligga främst i den
korta tiden. Nyttan av fiskala fördelar under de närmaste åren anses
vara relativt liten i jämförelse med utsikten att så mycket förr få
vattenfallen och anläggningarna helt och hållet i statens hand.
Med dessa premisser kommer man likväl till en så pass lång
koncessionstid som minst 60 och högst 80 år. Efter 35 års förlopp
— då anläggningskapitalet anses amorterat - - skulle staten likväl
få rättighet inlösa vattenfallen efter det pris, som koncessionärerna
köpt dem för och anläggningarna enligt särskild värdering. Denna
bestämmelse tror man knappt skall bli tillämpad, men den
bör verka som en hämsko på försöken att skruva upp kraftprisen
på konsumenternas bekostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
