Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sheriffen från Kona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett barns innan det börjar gråta. Ned Austin
skramlade i sitt isskåp. Men han sökte ingenting
där. Jag tror inte att han visste själv vad han
gjorde. Ingen sa’ ett ord. Harry Burnleys läppar
darrade ännu värre än förut. Plötsligt fick han ett
ohyggligt ilsket uttryck i sitt ansikte och drev till
Kaluna med knytnäven midt i synen. De röko ihop.
Vi gjorde intet försök att skilja dem åt. Det hade
inte rört oss, om han slagit ihjäl halvblodet. Det
blev ett fruktansvärdt slagsmål. Vi brydde oss
inte om det. Jag minns knappast hur Burnley
slutade och lät den stackars satein kravla sig i väg.
Vi voro alla för uppskakade.
Jag hörde sedan fortsättningen av doktor
Strow-bridge. Plan hade suttit sent uppe med en rapport,
då Lyte steg in i hans rum. Lyte hade redan
återvunnit sin optimism, när han kom in, litet arg på
Kaluna förstås, men i övrigt fullt säker på sig själv.
»Vad kunde jag väl göra?» frågade doktorn mig.
»Jag visste ju att han var angripen. Jag hade
sett det i månader. Jag kunde inte svara honom.
Jag kunde inte svara ja. Jag skäms inte att tala
om att jag brast i gråt. Han bad om ett
bakteriologiskt prov. »Klipp ut en bit, doktor», sade han.
»Klipp ut en bit och gör provet!»
Doktor Strowbridges gråt måtte ha övertygat Lyte.
Claudine avgick följande morgon till Honolulu.
Vi sågo honom gå ombord. Han var på väg till
Honolulu för att rapportera sig. Vi kunde ingenting
uträtta. Plan hade själv sändt för många till
Molokai för att nu tveka. Vi rådde honom att fara till
Japan. Men han ville inte höra på oss. »Jag
i io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
