- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Första bandet /
XIV

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ringskommissionen dryftade pedagogiska finesser, erinrar
Ödmann i brev till Wallmark om Wiesels enkla handgrepp:
»De första latinska glosor jag lärde af min morfader, en
hederlig Probst af gamla stilen, voro: Recte fac et neminem
timeto! Detta hans valspråk nödgades jag resolvera,
ex-plicera och digerera. Sedan jag blef Präst, uttydde han det
så: Gör ditt kall, betala dina kronoutlagor och håll din mun.
Det första för att hafva frid med samvetet, det andra för
att hafva frid med kronofogden, det tredje för att hafva frid
med hela verlden. Till uplysning öfver det tredje gafs,
att ingen pliktat för det han tegat.»

Troligen skulle vår tids pedagoger icke ha så mycket att
invända mot Samuel Wiesels uppfostringsprinciper. Han
var ett stycke rousseauan — säkerligen utan att känna
Rousseau — och såg i Rydelius Förnuftsövningar en
undervisningens gyllene bok. Att »göra visheten grann, täck och
behaglig» var pedagogikens huvudregel. Så växte gossen
upp i frihet, utan läxor, utan förhör. Det blev én
åskådningsundervisning med fröjd och icke med suckan, helt
inriktad på att utveckla de spirande anlagen hos den unge eleven.

Men idyllen fick ett hastigt slut. Wieselgren förmäler
efter Ödmann själv: »1760 kom fadern att gratulera nyår.
Morfadern berättar nu alla gossens kvicka frågor och svar.
Fadern frågar: Hvad har han läsit? Intet, genmälde
morfadern leende. Mågen teg, men då han skulle hemresa,
befallde han junkern kläda sig för att följa med. Morfar
blef sorgsen, men nu teg han.» Den sträve notarien kunde ej
tänka sig en undervisning utan hård läxdrill och fasta linjer.
Han tog en informator, men denne fick snart avsked ■— han
hade råkat »skrifva corporem i sin temabok för lektorn».
Nästa etapp var skolan i Växjö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free