- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Första bandet /
XXIX

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfwerseende.» Ödmanns tidigare uppsalaumgänge vore värt
sitt eget kapitel: Troil, den arbetsglade ärkebiskopen, som
gärna kom med händerna fulla av uppdrag — psalmboken,
katekesen, handboken; den spränglärde dogmatikern Erik
Jonas Almquist, av studenthumorn döpt till Omnino;
kamraten från Linnés exkursioner Johan Winbom, som hellre
diskuterade upplandsfloran än exegetiska problem; psalmisten
Kristofer Dahl, som kom med sina hymnologiska försök och
sitt tungsinne; den spirituelle Neikter, ordensbrodern från
Apollini Sacra med ett aldrig sinande förråd av anekdoter;
orientalisten Tingstadius, något indolent men full av
hetsigheter, då man kom hans exegetiska cirklar för nära, samt
bibliotekarien Aurivillius, from och god, gemenligen kallad
Spiritus Sanctus. De närmaste vännerna voro dock Karl
Peter Thunberg, som Ödmann en gång besjungit i knaggliga
strofer, och Per Tollesson från Närtuna, med vilken han delat
sin ungdoms magra djäknekost. Tollesson bodde under
ecklesiastikkommitténs sammanträden hos skolkamraten i
Svartbäcken. Han var en inbiten neurasteniker och
Ödmann berättar ’själv, huru han kunde taga ned fiolen från
sängstolpen för att skingra vännens svårmod.

Vid Gustav IV Adolfs kröning (1800) blev Ödmann teol.
doktor. Han tog utmärkelsen med ro. Doktorshatten fick
han aldrig skruda sig i; den hängde, svept i en handduk,
på pelaren vid ena långväggen. Sällskapet var brokigt.
Teologisk lärdom var icke alldeles nödvändig,
riksdagsme-riter och relationer vägde mer. En näsvis student spetsade
till några respektlösa rader:

Mixta bona turpibus

Hane videmus legem.

Wijkman, Lehnberg potius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free