- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Första bandet /
86

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosten Lenæus i Delsbo och hans församling, på 1760-talet. Biographie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig bland socknens soldater. En soldat pryglades alfwarsamt,
emedan han en söndagsafton biwistat en sådan
sammankomst. Under afstraffningen sade han icke ett ord. Men då
pryglen uphörde, sade han helt saktmodigt: Lofwad ware
min Gud, att jag endast straffas för kärlek till hans ord!
Officerarne blandade sig uti dessa mål, af fruktan, att
soldaterna skulle genom Christendoms utöfning förlora sin esprit.
Underofficerare befalltes att waka öfwer soldaterna och
afhålla dem från aftonstundernas läsning. En sådan begick
stora wåldsamheter, sönderbröt dörren, der sällskapet war,
pryglade wärden och hans hustru och af straffade 2 der
wa-rande soldater; men ehuru han wid Tingsrätt dömdes för
hemgång, m. m. friades han dock på högre ort, emedan han följt
ordres, och den förolämpade wärden icke stämt. Jag läste
ock ett bref, det en soldat från Carlscrona skrifwit till sin
mor. Det war rörande. Han berättade huru lycklig han war,
emedan han insåg brottsligheten af sina kamraters dagliga
liderlighet med fylleri och swordom, men bad att hans mor
wille innesluta honom i sina böner till Gud, att han icke måtte
blifwa förförd af så farliga exempel o. s. w.

Så wida war alt godt med detta folket. Men småningom
gick saken widare. Några föllo i Ecstatiska dwalor, som
kallades Andans drifter; och då någon fick sådan paroxysme,
fortplantades den på de närwarande, särdeles qwinfolken.
Jag talade med dem härom; men de swarade blott, att de
icke kunde det emotstå. Ej heller trodde de sig böra af böj a
det, emedan de öfwerlemnat sig åt Andans ledning. Dock
predikade de icke under paroxysmen, såsom de ägta
Tun-borgianerna. Jag hade en gång tillfälle att biwista en sådan
händelse. Jag hade predikat om Christi förklaring. Då jag
gick ur kyrkan, omringade mig några och begärde, det wille

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free