Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosten Lenæus i Delsbo och hans församling, på 1760-talet. Biographie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag på eftermiddagen infinna mig uti en närbelägen by att
förklara ett eller annat ställe i min predikan. Jag war brydd
öfwer följderna af ett steg mot Cleri grundsatser, men lofwade.
Sedan jag ätit middag i Probstgården, dröjde jag i det längsta,
i förmodan, att folket, som war långwäga och utan mat, skulle
före min ankomst åtskiljas. Men jag bedrog mig. Klåckan
war redan 5 och j ag träffade ett sällskap af flere än 50
personer. Jag talade då med dem det bästa jag kunde,
ursäktade mig med hinder och betygade min förundran, att icke
hungren förmått (dem) att gå till sina hemman. De swarade:
själens hunger låter oss förgäta kroppens. Jag tog up mitt
Concept och talade öfwer hwarje punkt. De erinrade sig
hwart och ett ord, och sade: ja detta fattade wi rätt. Då och
då bödo de mig hålla. Frågade om så borde förstås; om
icke de fattat orätt, o. s. w. Denna aftonsång war mig ganska
angenäm, emedan det arma folket slukade hwad jag sade,
med en begärlighet och ett bifall, som rörde mig hardt
inn-till tårar. Ja! sä är det, sade de, och sågo på hwarandra
med en förnöjelse, som icke är möjlig att afskildra.
Slute-ligen, då jag emot kl. 7 förafskjedade dem med en kort bön,
började en ung hustru få spasmer. Hon sträckte armar,
arbetade starkt, bleknade, swimmade, och jag trodde mig
böra skynda henne till hjelp. Men man hindrade mig och
sade, att jag icke borde emotstå Andens werkning. Alla
samlade sig omkring henne, som låg afdånad och endast
gaf tillkänna sitt lif med djupa suckar. Andakt war målad
på allas ansigten. Men snart började den ena efter den andra
få ryckningar och jag blef ganska bekymrad huru detta alt
skulle af löpa. Jag tog mitt parti och tilltalade dem, som
brottades med spasmerna, för att wäcka deras domnande
känslor. Jag började med hög röst tala om den Helige Andes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
