Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
med en rnild medlidsam blick. "För hvad orsak
kommer du hit, olycklige men oskyldige yngling? Hvilket
rad leder dig, eller hvilket raseri betager dig? Ar jag
dä icke ulan dig i stånd, att uthärda allt b vad en
uppretad menniska kan göra mig? Äfven jag har mod,
så myoket som fordras för att en enda gång lida
döden, och jag begär ingen följeslagare."
Så talar hon till älskaren, men ingenting förmår
honom att återtaga sina ord eller afstå från sin
föresats. Sublima skådespel, der den högsta dygd och
kärlek äro i strid med hvarandra, der döden är
seger-vinnarens pris, och den öfvervunnes öde är att
frälsas! Men desto mer uppretas Konungen, ju mer
dessa begge täfla om alt taga skulden på sig sjelfva.
Han anser sig skymfad deraf, och tänker att den
som föraktar straffet, föraktar honom sjelf. "Tron dem
begge, säger ban, både hon och ban rriå sc-gra, och
deras belöning blifva sådan soin de förtjena." Derpå
cer ban tecken åt bödlarne, som straxt äro tillreds att
belasta ynglingen med kedjor. Och nu bindas de
begge vid samma påle, med ryggen emot hvarandra, och
ansigtet frånvändt.
Redan tillredes bålet omkring dem, redan
uppblåses elden med blåsbälgen , då ynglingen uibiister i
klagorop, och säger åt den sorn är bunden ihop med
honom: "Ar då detta det band, hvarigenom jag
hoppades blifva förenad med dig, såsom min
följeslagerska genom lifvet. Ar detta den eld, hvaraf jag
trodde att våra hjertan skulle brinna med en lika låga?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
