Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
"Andra lågor, andra band hade kärleken lofvat
mig; andra bereder mig ett hårdt ode. Grymt, ack
alltför grymt, har det åtskilt oss under lifvet; ännu
grymmare förenar det oss i döden. Åtminstone har
jag den tillfredsställelsen, efter du också måste dö på
ett så rysligt sätt, att vara din följeslagare på bålet,
då jag ej fått vara din följeslagare till äkta sängen.
Det är ditt öde jag begråter, men icke mitt, ty jag
dör vid din sida."
"Ack, hvad döden skall synas mig outsägligt
lycklig, hvad mina plågor skola vara ljufva, om jag
vinner så mycken gunst af ödet, att vi i vårt sista
ögonblick falla på en gång, förenade med sköte mot
sköte, och jag får utblåsa min anda vid din mun och
mottàga dina sista suckar!" Så talar han gråtande; men
hon förebrår honom med mildhet, och bestraffar
honom med följande ord.
"Min vän, detta ögonblick fordrar andra
omsorger, andra bekymmer, af ett ädlare slag. Hvarföre
tänker du ej på dina synder? Hvarföre kommer du
ej ihåg den rika belöning som Gud lofvat de goda?
X/ul i Hans namn, så skola plågorna blifva ljufva,
och glad skall du längta till de himmelska boningar.
Se huru vacker himmeln är, se Solen som tycks
kalla oss till sig, och låt trösta dig af deRna syn."
Härvid utbrister det hedniska Folket i
snyftningar och tårar. Äfven de Trogne gråta, men med
mycket saktare röst. Till och med Konungen känner
en rörelse af, jag vet icke hvad för en ovanlig vek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
