Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39i —
eller sag. Jag märkte icke en gäng, att sjön, som jag
dagen förut haft till höger, var nu till venster om
mig. Först bullret emot en stenlagd vSg uppväckte
mig ur min tlvala, och jag fann med en förundran
som Ni lätt kan föreställa Er, att vi hade återvändt
till Clarens. Trehundra steg ifrån gallret lät Edvard
hålla, och tagande mig afsides, sade han: Ni ser min
afsigt; den behöfver ingen förklaring. Gå, drömmare,
tillade han, i det han kramade min hand; gå att
å-terse henne. Ni är lycklig, att ej behöfva visa Er
dårskap för andra än dem som älska Er! Skynda, jag
väntar Er här; men framför allt kom ej tillbaka, utan
att hafva sönderslitit den olyckliga slöja, som är väfd
i Er hjerna."
"Hvad kunde jag svara honom? Jag lydde utan
invändning. Jag gick i början med snabba steg, men
allt som jag nalkades huset, saktade jag min gång,
och eftertankan började infinna sig. Hvilken roll
skulle jag här spela? Huru skulle jag väga visa mig?
Hvad förevändning skulle jag ge till min
oförmodade återkomst? Huru skulle jag kunna berätta orsaken
till min löjliga förskräckelse, och uthärda föraktet af
Julies man? Ju närmare jag kom, ju mer fann
jag min fruktan barnslig, och min dårskap
ömkansvård. Emedlertid var jag ännu intagen af en dyster
aning, ock kände mig icke tillfredsställd. Jag gick
allt längre fram, ehuru långsamt, och jag var redan
nära gården, då jag hörde porten till trägården öppnas
och tillslutas. Som ingen kom ut derifrån, gick jag
rundtomkring den utanföre, och närmade mig så
mycket som möjligt. Då hörde jag Er begge tala, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
