Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
kammare, springer me<l häftighet in uti Edvards,
öppnar hans säng-gardiner, och kastar mig på hans sang,
i det jag nästan sanslös utropar: Det är afgjordt, jag
skall aldrig mer återse henne. Han vaknar hastigt,
och griper till sina vapen, i den tanka, att han
blifvit öfverfallen af en röfvare. I samma ögonblick
igenkänner han mig; jag igenkänner mig sjelf, och Ni
kan föreställa Er min förvirring!"
"Han bad mig sätta mig, sansa mig och berätta.
Sà snart han fick veta, hvarom frågan var, ville han
vända hela saken i skämt; men när ban sàg, att den
hade lifligt rört mig, och att det intryck den gjort
ej skulle bli lätt att utplåna, ändrade han ton. Ni
förtjenar hvarken nin vänskap eller min aktning,
sade ban till mig med nog mycken hårdhet; om jag
hade haft fjerdedelen så mycken omsorg oin min
lakej, sorn jag haft om Er, så skulle jag gjort en man
af honom; rrien Ni duger sill ingenting. Ack,
svarade jag honom, Ni har ganska rätt. All den
förtjenst jag ägde, härrörde från henne; men jag får
aldrig återse henne; jag duger till ingenting mer. Han
smålog, och omfamnade mig. Gif Er blott tillfreds i
dag, sade han till mig, i morgon skall Ni bli
förnuftig. Jag svarar for utgången. Derefter ombytte ban
talämne, och föreslog mig att fara. J3g
samtyckte dertill, man spände för hästarne, och vi klådde
oss. Då vi stego i vagnen, hviskade Edvard några
ord i örat på postiljonen, och vi reste."
"Vi åkte länge, ntan att säga ett ord. Jag var
så sysselsatt med min dröm, att jag hvarken hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
