Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Annette. Hur kan du vefa detP
Major. Jas såg det sjelf.
Annette. Då gick han väl nàgorstädes. Huset är stort.
Major. Men han gick just uppföre den här trappan.
Annette. Hu, kanske det var en tjuf, som
gömde sig i vinden.
Major. Nej, jag hörde precist, att din dörr
öppnades, och att han gick in här.
Annette, Na, om han fins här, så sök rätt på
honom.
Major. Jag finner honom ej, men jag vei att
han är här. Men lika mycket; du är icke värd att
blod utgjuies för din skull. Jag vill ej en gång veta,
hvem den förmätne är. Jag lemnar både dig och
honom åt ödets hämd. Farväl!
Annette. Å, jag slapp för godt köp. Jag var
ordentligt rädd. ... Kom Fredrik, nu är jag alldeles fri,
och vi behöfva ej mer göra någon hemlighet af vår kärlek.
Fredr. Ack, min dyrkade Annette, vågar jag
då hoppas . . .
Annette. A, alldeles icke. Tro ej, att min
kärlek, ehuru häftig den är, skall afleda mig ifrån
dygdens väg. Det var just derföre jag hatade Majoren,
att han var nog djerf att göra brottsliga anspråk; och
hans svartsjuka kom endast deraf, att jag afslog hans
nedriga önskningar, ty som han ej tror på dygden,
inbillade han sig att jag skänkte åt dig, hvad jag
vägrade honom.
Fredr. Himlen bevare mig, att vilja befläcka
din rena dygd; men får jag hoppas att åtminstone äga
ditt hjerta, och att kunna vinna din hand?
Annette. Ja, älskade Fredrik, du kan hoppa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
