- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1816 /
93

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

de derefter till sin liffärg den blygsammaste af alfa få’r_
ger, den grå, ocb hennes klädningar voro alltid af den
enklaste form. ’’Hon trodde, säger Fru Genlis, att
hon icke borde pryda en skapnad, som all konst och
prakt ej kunde försköna, utan endast göra mer
märkbar. Johannas växt var mindre än ordinär, och
temligen oregelbunden, dock utan något uppenbart fel.
Hon haltade belt litet; men denna vacklande gånc,
som var så öfverensstämmande med den i bela hennes
väsende rådande matthet, syntes hos henne mindre som
ett naturligt fel, än som en verkan af svaghet och
nedslagenhet. Hennes ansigte hade ingenting
vänskapligt; men man fann der ej ett enda behagligt drag.
Hennes långa blonda hår skulle prydt det vackraste
hufvud; men på hennes, tjente det blott att gora
hennes ovanliga blekhet ännu dystrare. Oskulden och
godheten målade sig på hennes panna, men aldrig såg
man der en stråle af munterhet; glädjen, som aldrig
var för henne oblandad, och som endast kunde
komma från hennes själ, visade sig aldrig utan med
uttryck af en djup rörelse. Ett lidande utseende samt
den mest blyga och milda blick gåfvo hela hennes
fysionomi, och äfven hennes vanliga kroppsställning,
någonting bedjande. Hennes röst var rnelodiös och
rörande; hon hade vackra händer, hon visste det,
Eud-vik hade berömt dem; armband af perlor, som hon
fatt af honom, voro den enda prydnad hon ville bära.’*

"Ack, sade en dag Johanna till Grefvinnan
Du-nois, hennes enda förtrogna; hos en af Naturen
vanlottad varelse är den renaste och rättmätigaste
kärlek endast en löjlig svaghet. . . . Högaktningen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1816/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free