Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
tersta, utbrast han i hotelser, och underrättad att man
ärnade beröfva honom friheten, lemnade han
Frankrike. "Om Ni dröjde här, sade Johanna till honom,
skulle jag lida mer af förskräckelse och fruktan, än
af Er frånvaro."
Men det var till Bretagne, som Ludvik ärnade
sig. Denna provins lydde då ännu icke under
Frankrike; den utgjorde ert särskilt Stat. Vid Hofvet
derstädes var en Prinsessa, redan namnkunnig för sin
lysande skönhet, sin upplysta smak för de fria
Konsterna, och för alla de dygder, som kunna gifva ett
verkligt värde åt så många utmärkta förmåner.
Lud-vik reste att se Anna af Bretagne; hans hjerta, så lätt
att uppelda, huru skulle det kunna emotstå så
många förenade behag? "Ack, sade Johanna för sig sjelf,
utan tvifvel skall han älska, såsom jag älskar honom.*’
Denna tanka öfvergaf henne ej mer.
"Dagen efter Ludviks ankomst var vid Hofvet
en mycket lysande fest; men blott ett enda föremål
fästade Ludviks uppmärksamhet; han såg för första
gången Anna af Bretagne. Förblindad, intagen af be.
undran, fann han denna Prinsessa tusen gånger
skönare än ryktet sagt. I sjelfva verket förenade hon
ett himmelskt förtjusande ansigte med en fullkomligt
regulier skönhet, samt behag och elegans med den
majestätligaste växt. Hennes uppsyn hade någonting
stolt; men denna ädla allvarsamhet, som var blygsam,
hetens foster, och mildra des af hennes ljufva blicka^
hade ingenting högdraget eller befallande; hon
återhöll, utan att stöta tillbaka. Ludvik, på sin sida, fä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
