Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort Slott, hvars ägare, min slägting, nyligen flyttat
dit ined sin dotter, den älskvärda Carolina; hon är
ung och vacker, och dessutom romanesk som Ni. Jag
har ofta skrifvit om Er, och både hon och hennes
Far önska lära känna Er. Men för alt göra dem en
surpris, skall jag saga att Ni rest långt bort, och Ni
skall under ett annat namn komma au besöka mig
på Slottet.
Jag lofvade att komma, och nästa dag begaf jag
mig på vägen för att se den som Himlen ärnade mig
till ma ka. När jag var ungefär halfvägs, blef jag
Varse en ung bondflicka, som satt i skuggan att hvila
sig, och som bad mig hjelpa henne att lyfta upp pa
hufvudet en mjölkkruka, som hon skulle bära till byn.
Hennes röst kom mitt hjerta att klappa; jag säg på
henne; hennes ögon träffade mina, och vi rodnade
begge. Jag tänkte ej mer på Carolina. Vi gingo
bredvid hvarandra; mina ögon kunde ej vända sig
ifrån henne, men jag talade intet; rösten dog på mina
läppar; jag lyckte, att hon delade min förvirring.
Krukan vacklade på hennws hufvud; jag höll emot den;
en mild blick var min belöning, och i det samma
sade hon: Här går vägen till byn, och lemnade mig.
Full af kärlek, och missnöjd öfver min blyghet, som
jag förebrådde mig, men ändå ej kunde öfvervinna,
skyndade jag mig uppför kullen, för att följa henne
åtminstone med ögonen; hon sag mig, och då hon
kort derpå försvann för mina blickar, sprang jag för
att upphinna henne, men så snart jag kon henne
nära, stannade jag på nytt, och dolde mig bakom en
buske; blott mina blickar och milt hjerta upphörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
