- Project Runeberg -  Sofrosyne : ett blad för svenska fruntimmer / 1816 /
131

(1815-1816)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cj att följa henne. Pà det sättet kom jag ända till
byn, och hörde redan huru man sjöng i kyrkan. Ett
ömt hjerta är äfven religiöst, och kärleken är nära
beslägtad med fromheten. Jag gick in i kyrkan, föll på
knä, och det första jag såg, var bondflickan, som
också lig på knä ett stycke ifrån mig. Himlen förlåte
mig; men från denna stund såg jag och tänkte blott
på henne. Man reste sig åter opp; hon försvann i
folkmängden. Jag frågade efter hennes namn och
hennes boning; man svarade mig, att jag bedrog mig, och
att i bela byn fans ingen sådan flicka som jag beskref.
Bedröfvad återtog jag vägen till Sloiiet, som jag redan
upptäckte mellan träden; jag misströstade att någonsin
mer återse den vackra okända, då jag oförmodligen blef
henne varse gående arm i arm med en yngling, som
jag emot inin vilja måste anse värdig att behaga
henne; jag kände likväl, att jag var den enda som var
värdig att a/ henne älskas; hon kastade på tnig en
uttrycksfull blick, hvars tjusningskraft jag ej kan
beskrifva. Med halfhög röst sade jag vid förbigåendet: Jag
trodde ej, att Ni redan älskade; och|derpå skyndade jag
mig djupare in i skogen, for alt i enslighet få
begråta mitt grymma öde.

Min vän kom att afbryta mina betraktelser; han
talade om Carolina, jag talade om bondflickan. Han
skrattade åt min kärlek, men när han såg, att den var
allvarsam, sade han: Misströsta ej, jag känner Er
sköna; den yngling, som följer henne, är icke hennes
älskare, utan hennes bror; hon hur sett på Er med
ömhet, jag vet det; men qvinnorna äro ej att lita på;
vill Ni veta, om hon verkligen älskar Er, skall jag
skaffa Er upplysning derom genom .... — Genom
hvem? — Genom den ondt; hans mun är icke så
vacker som den unga flickans, men den skal| vara mer
uppriktig; kom och låt oss fråga honom. — Jag log
hans förslag för ett skämt, men jag följde honom.
Likasom många andra, gick jag att låta spå mig, med full

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:28:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sofrosyne/1816/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free