Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
du liar blott återgifvit mig hälften af Carolina. Det
är hennes rost, hennes skonhet, hennes lifliga
qvickhet; men det är icke hon bel och hallen. J rene
andar, J kunnen ej begripa hvad jag saknar, men min
älskades skugga skall forlåta tnig, att jag ännu minnes
hvad hon fordotn var. Itøed dessa ord tog jag det
sista sorgliga afskedet af min älskarinnas skugga. Du
ar icke nöjd, sade Skyddsängeln; nå väl, du skall fi
se Carolina med samma kropp som hon bar på jorden;
kom till de Chiismas Paradis.
Jag följde honom; vi kommo till de Saligas
eviga hemvist. Jag fann äfven här Carolina; men huru
förändrad! Det var hennes vackra mun, hennes stora
hlå ögon, hennes friska färg, hennes sköna växt;
men den eld som upplifvade allt detta, den ledighet,
det fria behag som spridde sig öfver bela hennes
väsende, den kärlek som lyste i hennes blickar, allt var
försvunnet. Hela hennes varelse syntes genomträngd
af en helig andakt, som gjorde henne kanhända ännu
mera skön, mera förtjusande, men ack! ej för er»
dödlig! Jag talade med henne om min kärlek, min
sorg; hon svarade mig, att allt på jorden var
fåfäng-ligt, att jag skulle sysselsätta mig med bättre tankar,
och att jag skulle finna min tröst i Gud. Hon
visade ej det ringaste tecken, att hon hyste mer
tillgifvenhet för mig än för alla andra invånare på den
usla jorden. Ack, min skyddsängel, sade jag, för inig
härifrån; detta är Carolina hel och hållen; men hon
älskar mig ej mer; sysselsatt med sublimare tankar,
har hon förgätit mig. För en dödlig är detta sköna
Helgon ej nog. — Du är med ingenting nöjd: nä
väl, jag skall föra dig till Mahomets Paradis.
Profeten öppnade for oss sina portar; vi
inträdde. Carolina kom genast emot mig. O himmel, hvad
hon var skön! Jag störtade mig i hennes armar, jag
betäckte henne med kyssar; hon besvarade dem med
samma liflighet. Hon drog mig med sig i en lund
af palmtrad. Jag sade henne allt hvad den upprik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
