Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigasfe renaste kärlek kan ingifva; hon säg på mig
med förundran; hon, förut så öm, så granlaga,
syn*-tes ej mer förstå ömhetens och granlagenhetens språk |
hon visste blott att gifva och mottaga kärleksbetygelser»
Ack, Carolina, utropade jag, hvad har du gjort af
ditt hjerta’ Vid dessa ord försvann hon, och Ängeln
stod åter bredvid mig. Jag har ingenstädes
återfunnit Carolina, sade jag till honom med smärta; i
Ely-séen en själ utan kropp, här en kropp utan själ, i
Paradiset en själ som är för mycket upphöjd öfver
»nig för att vidare komma ihåg mig; ack, endast på
jorden var hon fullkomlig för mig.
Jag vill göra allt hvad jag kan, sade Ängeln;
jag vill åter uppväcka henne, men gammal. — Ja, men
gör då mig äfven gammal. — Det kan jag ej, sade
han, snarare kan jag återge dig henne ung, men
fattig. — Jag skall dela med henne det lilla jag har; de
fattiga äro rika af kärlek. — Sjuk. — Jag skall
an-vända hela mitt lif att vårda henne. — Ful. — Nej,
nej, ropade Carolinas röst; hans beständighet förtjenar
en bättre belöning. Han bör återfå henne sådan som
hon förut var. — I det fallet blandar jag mig ej
deruti, sade Ängeln och försvann. Med ett gräsligt
buller förändrades allt omkring mig, och jag befann mig
i den gamla Kyrkan i Slottet. Carolina öppnade en
dorr, och kom emot mig. Jeg trodde ännu, att jag
drömde. Det är ingen dröm, sade Carolina; jagar icke död,
Er vän har utfört aili detta på ett ganska naturligt sätt
med sina konstmaschiner. Nu återstår blott vårt
giftermål, och det sker med min Fars vilja redan i dag.
På det sättet hade Carolina öfvertygat sig, att jag
älskade blott henne; hon hade pröfvatmig; jag trodde också,
att hon älskade blott mig, men jag hade ej pröfvat henne
. . . och tiden .... O Carolina! Carolina! Om jag ännu en
gäng kommer i den gamla Kyrkan, och den onde frågar
mig: Chevoi? hvad skall jag svara honom?
Tryckt lius Fr. C ku k r burgh dr Com[).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
