Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»17
5a mycket mer tryckande och förderfliga genom det
onda de göra i stort.
Hvad som emellertid uppväger allt detta onda,
ech gör att man måste anse de konstiga stora
Stater-ne såsom gagneliga for menskligheten , det är deras
nödvändighet for den högre bildningen. Huru vore den
nemligen möjlig, utan denna gemenskap mellan äldre
och nyare tidehvarf, mellan särskilta Folkslag, och
aflägsna Länder, hvarigenom menskligheten först blir
ett sammanhängande belt! Det är detta, som de
konstiga stora Staterne åstadkomma, och derigenom
gödt-göra de det onda, som de eljest medföra; allt annat
ädelt och stort, all njutning och all känsla af lifvet,
är möjligt äfven i frihetens tillstånd, blott med
undantag af kunskapen som jemt tillväxer. Ingen
menniskas själ har någonsin varit mäktig, att ensam och
af-söndrad finna sanningen! På hvar och en, som en
gång inträdt inom kunskapens krets, har, om också
honom ovetande, hela forntiden och en stor del af
samtiden ovillkorlig inflytelse. Stats-inrättningens
nödvändighet och gagnelighet ligger således icke i det,
som synes vara dess närmaste föremål, man i en
aflägsnare verkning; den tjenar till ett högre osynligt
ändamål, en själs-gemenskap, hvars trådar sträcka sig
från Verldshktoriens begynnelse genom alfa
menniskans olika tillstånd och tidehvarf ända till
menniskoslägtets sista upplösning. Det är med menniskoslägte!,
som med hvar menniska särskilt, med Världshistorien
som med lifvet; början och slutet äro höljda i
mörker, endast mellersta dele» är ljus. Äfven sa litet
som någon menniska kan erinra sig, när hon först
vak-Dade till medvetande; äfven son» ögonblicket ’A vår
slutliga upplösning, ehuru efu vi ock hos andra ma
hafva betraktat det, och tett huru tlei hos somliga synes
fruktansvärdt, hos andra lungt och svårt, sàsdfm bela
deras lif varit, hos några sublimt såsom en synlig
förklaring, hos hvar och en nästan af oüka art,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
