Al. Ton-namn. A, el. i romanska språk la, namn på sjätte tonen i • vår moderna grundskala, C-dur, liksom grundtonen i A-d u r (med 3 5 för c, f och g) och a-moll (utan fasta förtecken) samt den eoliska kyrkotonen; även första (lägsta) tonen i medeltidens bokstavsnotskrifter. — 2. Ettstrukna a (a1) med 435 fullständiga svängningar per sekund gäller enl. kongressbeslut i Wien 1885 som ->normalton, men beslutet har ej fått allmän anslutning. Den vanligen brukade tonhöjden har länge legat högre, och en konferens i London 1939 förordade därför ett a1 med 440 fullständiga svängningar per sekund. — 3. Beteckning for ->ackord och ->tonart. — 4. Förk. i äldre stämböcker för Altus (->Alt) samt för antifon. Även förk. för arco. L B~n; A. R-h A (fr. å), it., för, i, med, till etc., i sammansättningar, huvudsakligen vid fö-redragsbeteckningar, ss.: a balla'ta, it., i balladstil; a ->-battu'ta, it., efter taktslaget, dvs. i noggrann takt; a bene placito [pla'tfitå], it., efter godtycke; a ->b occa chiusa, it., med sluten mun; ->a c app el 1 a, it., i kapellstil; a ->c a-p r i c c i o, it., nyckfullt; å demi voix [dami'voa'1, fr., med halv röst; å deux mains [dö mäq], fr., för två händer; a due [do'e], it., för två; a due corde (->Corda), it., på två strängar; a (m a n o) d e s t r a, förk. a. d., it., med höger hand; a (man o) sinistra, förk. a. s., it., med vänster hand; a ->m e z z a v o c e, it., med halv röst; a piacere [piatje're], it., efter behag, med fritt föredrag; a prima vist a, ofta förkortat a v i s t a, it., vid första anblicken, musicerande från bladet; a p u n t o d’a r c o, it., med spetsen av stråken (->Stråkarter); å quatre mains [kattr märj, fr., för fyra händer; ä quatre voix [kattr voa'], fr., för fyra röster; a quattro voci [koa'ttro vå'tji], it., för fyra röster; a ->-t e m p o, it., i tidmått; a tre, it., för tre; a tre corde (->Corda), it., på tre strängar; a u n a ->c orda, it., på en sträng. Aachen [a/chon] (fr. Aix-la-Chapelle), en av Tysklands äldsta städer och en viktig industristad (164 000 in v. 1943). A. blev som ett av centra för Karl den stores kulturella strävanden tidigt av betydelse i musikaliskt hänseende, och den behöll sin framskjutna ställning medeltiden ut. Efter en nedgångsperiod, vars verkningar sträckte sig in på 1800-talet, har A. ånyo hämtat sig, och det senaste århundradets blomstring har även musikaliskt fått gynnsamma återverkningar. De viktigaste musikinstitutionerna äro Stadt-theater (gr. 1825; övertagen av staden 1920), vars orkester sedan 1852 bildar Städtisches Orchester, den blandade kören Städtischer Gesangverein (gr. som »Singakademie» 1819; nuv. namn sedan den övertogs av staden 1854), kyrkomusikskolan och musikseminariet Grego-riushaus och ett privat konservatorium. A. har jämte Düsseldorf och Köln varit arrangör av Niederrheinische Musikfeste. Bland ledare av stadens musikliv märkas P. Raabe 1920—34 och H. von Karajan 1934—38. Litt.: A. Fritz, Theater und Musik in A. zur Zeit der französischen Herrschaft och Theater und Musik in A. seit dem Beginn der preus-sischen Herrschaft (i Zeitschrift des Aachener Geschichtsvereins 1901 resp. 1902 och 1904); dens., Festschrift aus Anlass des 100-jährigen Be-stehens des Städtischen Gesangvereins A. (1921); R. Bornewasser, Gregoriushaus in A. (1906). A. Th. Aagaard [å:'gå:r], Hans Thorvald, dansk musiker (1877—1937), från 1905 organist och folkhögskolelärare i Rys-linge på Fyn. A. studerade vid MK i Köpenhamn samt för Carl Nielsen och Laub, i vilkas anda han skrev en rad sånger, som delvis vunnit stor spridning. Han ledde från 1907 amatörorkestern Fynske Musikanter, vars verksamhet i hög grad bidrog till att bredare folklager kommo i kontakt med klassisk musik. Verk: Sånger; preludier för orgel. — Populära musikhistoriska uppsatser om principiella spörsmål inom kyrko- och folksång. Litt.: Ryslingebogen (1937; med förteckning över A:s sånger). Sch. Aagaard Östvig [å/går -], Karl, ^Öst-vig. Aagesen [å:'-], Trude (Truid), dansk musiker i slutet av 1500- och början av 1600-talet. A. studerade i Tyskland ocli