AKUSTIK tydligt blygsammare Académie de Musi q u e i Göteborg. Då många akademier uteslutande ägnade sig åt uppförandet av musik, har i Italien, England och Tyskland vad vi kalla konsert ofta fått beteckningen akademi. Även hela konsert-el. operaföretag ha benämnts så, t. ex. den berömda Academy of Ancient Musi c, verksam 1710—92 i London, och den 1669 grundade Académie de M u s i q u e, dvs. Stora operan i Paris. Hit kunna Sven räknas D i e Singakademie från 1791 i Berlin och talrika efterbildningar till denna på annat håll. Även den svenska Operan gav på 1700-talet föreställningar i Musikaliska akademiens namn. Vetenskapliga statsinstitutioner av olika slag kallas ofta också akademier. En avd. för musik och med rika stipendiefonder finnes vid Académie des Beau x-a r t s, som sorterar under det 1795 gr. Institut de France i Paris. En högborg för odlandet av de olika konsterna är Akademie der Künste i Berlin, stiftad 1696, till vilken 1833 en särskild sektion för musik fogades. Liknande institutioner finnas även i t. ex. Brüssel och Moskva. Numera finns musikvetenskapen företrädd genom fasta lärostolar även vid de flesta universitet (ofta benämnda akademier). I Sverige inrättades en professur vid Uppsala univ. 1946. Även en del högre musikaliska fackskolor kallas akademier (konservatorier och musikhögskolor). S. W. Akade'mische Fe'stouvertüre [-mi fa -ty:ra], ty., Akademisk festuvertyr, orkesterverk av J. Brahms, komponerat som tack för utnämningen till fil. hdr vid univ. i Breslau, op. 80 (1880). I uvertyren ingår bl. a. den kända studentsången Gaudeamus igitur. Å. L-y Akademiska kören (före 1937 Stock-holmsstudenternas körsällskap), Stockholm, gr. 1931, Sveriges första blandade studentkör. A., som stiftades av red. S. Appelqvist (1890—1934; dirigent från 1931) och musikdir. E. Ehn-wall (f. 1905; dirigent 1935—43), ledes sedan 1943 av J. Norrby. Den har särskilt vinnlagt sig om nyare svensk a cap.-litteratur. Litt.: Akademiska kören 1931—41 (1941). G. P. Akademiska sångföreningen, studentmanskör i Helsingfors, gr. av F. Pacius 1838 och till 1846 benämnd Akademiska Sång-S ällskapet. A. var först enbart svenskspråkig, därpå två-språkig till 1883, då språkfrågan föranledde en utbrytning och ->Ylioppilaskunnan Laulajat bildades. A., bland vars dirigenter märkas F. Pacius (1838—46), M. Wegelius (1869—70, 75— 49 76), G. Sohlström (1876—79, 96—99), C. von Knorring (1885—92, 94, 99—1902), B. Carlson (1920—46) samt sedan 1946 Fougstedt, har spelat en stor roll i Finlands musikliv och har företagit talrika konsertresor även till utlandet. Litt.: Akademiska sångföreningen 1838—1938 (1938). Red. av F. E. Sommerschield. J. R-s Akademisk Orkester, Köpenhamn, gr. 1899, förenad med kör sedan 1935, Danmarks största amatörmusikförening. A. har under ledning av främst V. Poulsen 1910—30 och Meyer-Radon sedan 1932 alltmer befäst sitt anseende. Sch. Aki'menko, Fjodor Stepanovitj, rysk tonsättare och pianist (1876—1945), verksam som konservatorielärare flerstädes i Ryssland och i Frankrike; bosatt i Paris efter ryska revolutionen. A., som studerade för bl. a. Rimskij-Korsakov, var som tonsättare delvis influerad av Skr jabin; hans verk präglas av nobel romantisk känsla. Verk: Operan »Snödrottningen», en balett; orkesterverk; kammarmusik, bl. a. en stråktrio, en violoncell- och en pianosonat; pianostycken och sånger. G. T- Akre, O 11 a r Edvardsen, norsk tonsättare och dragspelsvirtuos (f. 1896 10/5), lärare i dragspel vid MK i Oslo och ledare för A k r e s trio, gr. 1928 och mycket anlitad i radio samt för grammofoninspelningar. A., som studerat musikteori i USA, har komponerat en rad danser och marscher. R- K. AkustFk, den gren av fysiken som handlar om ljudet. Ur fysikalisk synpunkt är ljud vibrerande energi i luft el. annat elastiskt medium med svängnings-tal inom hörbarhetsområdet. Ljud fortplantas såväl i gaser som i flytande och fasta kroppar men icke i tomrum. När svängningarna träffa trumhinnan i örat, vibrerar denna i takt med ljudet. Svängningarna ledas av hörselbenen till inner-örat och påverka hörselnervens ändappa-rater i Cortis organ (->Hörselorgan). Man skiljer mellan fysikalisk akustik, som behandlar ljudets uppkomst, egenskaper och utbredning, f y-siologisk akustik, som redogör för örats funktion vid mottagning av ljud, samt psykologisk akustik, som studerar förmågan att uppfatta och ordna 50