AIDA biogr. och verkförteckning. I UUB finns Litur-gica sive sacra officia (1603). F.L-g Ai'da, opera i 4 akter. Musik av G. Verdi till text av A. Ghislanzoni efter en skiss av egyptologen Mariette Bey. Uppförd ffg.: Kairo 1871; Sthlm 1880; Khmn 1885; Hfors 1896; Oslo 1909; Gbg 1929. — Huvudroller: Aida (sopran), Amneris (mezzosopran), Radames (tenor), Amo-nasro (baryton), kungen (bas). Operan beställdes till och var avsedd att uppföras vid Suezkanalens invigning 1869 men blev ej färdig i tid, varför premiären fick uppskjutas. Å. L-y Aidatrumpet (fr. trompette thébaine), lång fanfartrumpet med 1—3 ventiler och Aidatrumpet. skarp klang, urspr. tillverkad för Verdis opera Aida. För orkesterbruk byggas även kortare instrument. D- Aim [a^m], Vojtèch Borivoj, tjeckisk tonsättare (f. 1886 13/4), känd genom uttrycksfulla manskörer i No våks stil. A., som studerat för denne, blev 1920 inspektör för Tjeckoslovakiens musikskolor. M.E. Aima'ro, Lina, italiensk operasångerska, koloratursopran (f. 1914 0/2). A., som varit elev av MK i Milano, debuterade som Lucia i Turin 1934 och i samma roll på Metropolitan 1939. Hon har bl. a. sjungit på Covent Garden samt i Stockholm 1947. Roller: Rosina i Barberaren i Sevilla, Violetta i La traviata, Gilda i Rigoletto, Musette i Bo-hème m. fl. G. M. Aino [a^nå], opera i 2 akter. Musik av E. Melartin till text med motiv ur Kale-vala av J. Finne. Uppförd ffg.: Hfors 1909. — Huvudroller: Aino (sopran), Väinä-möinen (bas), Joukahainen (tenor). Air [ä:r]. 1. Fransk benämning under 1600- och 1700-talen i operan på sångstycke av melodiös, visartad karaktär ss. motsats till ar i etta, som vanl. betecknade en italiensk da capoaria; även benämning på visa i allmänhet (air å boire, air å danser). — 2. A. el. ayre, engelsk benämning under 1500- och 1600-47 talen på mångstämmig vokal a. och instrumental sats med åtminstone en sångstämma av solistisk läggning. — 3. Internationell benämning under 1600- och 1700-talen på instrumentalstycke (air de danse, air de ballet), som i barocksviten i regel står mellan sarabande och gigue och där är en sats i jämn takt, av graciös karaktär och i måttligt tempo. Jämförande art.: Aria, Svit. E. S-m Aiss (ty. Ais, eng. A-sharp, fr. La dièse, it. La diesis), namn på den med ett kro-matiskt halvtonsteg höjda tonen a; grundton i Aiss-dur (med 10 #; praktiskt obruklig) och aiss-moll (med 7 #, för f, c, g, d, a, e och h; uppträder vanl. en-harmoniskt förväxlad till b-moll). A i s s i s s (ty. Aisis, eng. A-double-sharp, fr. La double-dièse, it. La doppio diesis), namn på den med två kromatiska halvtonsteg höjda tonen a. L B-n Aitken [e^tkin], Webster, amerikansk pianist (f. 1908 17/6), elev av Sauer och Schnabel, debuterade 1929 i Wien och uppträdde i New York ffg. 1935. På sina konserter har han överraskat med okonventionella program, och hans tolkningar ha gjort honom känd som en av de främsta amerikanska pianisterna. M- E. Akademi' (av grek. Akademei'a, en åt sagohjälten Akademos helgad lund i Aten, där Platon undervisade sina lärjungar), benämning i första hand på ett flertal åt konst och vetenskap vigda sällskap och institutioner ävensom på konsertföretag. I Italien grundades under renässansen och senare (1400-, 1500- och 1600-talen) en mängd lärda och konstnärliga akademier, av vilka många på olika sätt befattade sig även med tonkonsten. Berömda voro i Neapel A c c a d e-mia Pontoniana, i Florens A c c a d e-mia della Crusca och Accademia degl’Elevati, i Bologna Accademia dei Gelati och framför allt Accademia Filarmonica, i Rom den av drottning Kristina grundade Accademia degli A r c a d i, i Venedig Accademia degli O 1 i m p i c i m. fl. Även utanför Italien upp-stodo liknande sällskap. I Stockholm var den vid mitten av 1760-talet stiftade orden ->-U t i 1 e D u 1 c i indelad i en vitter och en musikalisk akademi. Till de äldsta sällskapen med ett hela musikens område omfattande stort program hör den 1771 i Stockholm stiftade Kungl. Svenska ->-M usikaliska akademien. På 1780-talet inrättade violinisten La Hay en be- 48