ALBANE SE gan (1929); F. R. Watson, Sound (1935); F. Trendelenburg, Einführung in die Akustik (1939); L. S. Lloyd, The musical ear (1940); J. Jeans, Välljud och missljud (1942); F. Schmin-sky, Die Welt des Schalles (-1943); A. Wood, The physics of music (41947). A. R-h Aku'stisk bas, den differenston (->Kom-binationstoner) som uppstår, då man låter två toner av olika frekvens samtidigt ljuda. Om intervallet t. ex. är en kvint och förhållandet mellan frekvenserna sålunda 3:2, får man en ton, som är en oktav lägre än grundtonen. Kombinationen c (128 hz) och g (192) ger C (64= 192—128). Denna princip tillämpas enligt förslag av abbé Vogler för att i orgelverk alstra mycket djupa toner utan att bygga däremot svarande långa pipor. Genom ett registerandrag, som samtidigt sätter två stämmor, principal 16' och kvint 10 V3', i funktion, erhålles en 32-fotston (kontrabaseffekt, s. k. lånad bas). A. R-h AI (av a + il), it., i, med, till, i sammansättningar vid föredragsbet., ss.: al ->fine, it., till slutet; al lo c o, it., till platsen, t. ex. vid återgång till noterat spelläge efter a!T8va; al rive'rso el. al r o-vescio (->Rovescio), it., i motsatt rörelse, omvänt; a 1 ->s e g n o, it., till tecknet. Alabiev ->Aljabjev. AladdVn, opera (»sagoopera») i 3 akter. Musik av K. Atterberg till text av B. Hardt-Warden. Uppförd ffg.: Sthlm 1941; Chemnitz 1941. — Huvudroller: Laila (sopran), Aladdin (tenor), Molok (baryton). Tidigare ha operor med samma ämne tonsatts av bl. a. H. R. Bishop (1826) samt E. Horneman till text av B. Feddersen efter A. Oehlenschlä-ger (Khmn 1888). Å.L-y Alaleona [-å:'na], Domenico, italiensk tonsättare och musikforskare (1881 —1928), fil. dr 1907, prof, i estetik och musikhistoria vid MK S:ta Cecilia i Rom från 1912; speciellt känd som främjare av körsång och barnkonserter. Verk: Operan Mirra (1920); orkester- och kammarmusik; körverk, sånger. — Studi su la storia delVoratorio musicale in Italia (1908) m. m. G. T. The Alamein concerto [Öi alamein kontja/tå°], eng., konsertstycke för piano och orkester av A. Arlen (1943; svensk radio 1945), tillägnad »dem som kämpade och dem som stupade vid El Alamein 1942». Alander, latiniserat A 1 a n u s, Chris-tiernus (Christian) Caroli, vetenskapsman (1660—1704), prof, vid Åbo akad. från 1692, utgav följande avh. i musik: Rhetor musicus sive de vi et usu musices in rhetorica (1703) och Cane rhetorico (1704). Litt.: C.-A. Moberg, Musik und Musikwissen-schaft an den schwedischen Universitäten 3 (i Ml GM 1930). A.F. Alard [ala/r], Jean Delphin, fransk violinist (1815—88), ett av den franskbelgiska violinskolans främsta namn både som konsertviolinist och pedagog. A. studerade för Habeneck vid MK i Paris, där han själv var lärare i violin 1843—75; bland hans elever märkes Sarasate. Han utgav Les maitres classiques du violon, en samling violinsonater från 1700-talet. — LMA 1858. Verk: Konserter, fantasier, etyder, duetter för violin m. m. — École du violon (även sp, it. och ty. uppl.). G. B. A'lban [-a:n], Matthias, österrikisk violinbyggare (1621—1712), verksam i Bozen och ansedd som tyrolskolans förnämsta representant näst J. Stainer, av vilken han även påverkats. A. byggde också altvioliner och lutor och var berömd för sina stråkar, som tävlade med cremonaskolans. Hans son, J o h a n n Michael A. (1677—1730), förfärdigade utmärkta violiner och violonceller. D. F. Albane'se, L i c i a, amerikansk operasångerska, sopran, av italiensk börd (f. 1913 22/7), engagerad sedan 1940 vid Metropolitan, där hon är en ledande kraft inom den italiensk-franska repertoaren. A., som studerade främst för Giuseppina Baldassare-Tedeschi i Milano, debuterade 1935 som Madame Butter-fly på Teatro Reale i Parma och knöts efter en säsong vid Teatro San Carlo i Neapel till La Scala, där hon verkade 1936—40, varjämte hon företog flera gästspel i olika europeiska länder. Hon har genom sin klara röst och sitt dramatiska spel snabbt förvärvat en ansedd ställning, ej* minst som puccinitolk. A. har även framträtt i film. Roller: Susanna i Figaros bröllop, Zerlina i Don Juan, titelr. i Martha, Norina i Don Pas-quale, Violetta i La traviata, Nanetta i Fal- 53 54