ALF ARABI vis veristisk, övervägande traditionell men småningom mer komplicerad stil med tonvikt på en ofta kromatisk me-lodik och färgrik instrumentation. Han fullbordade Puccinis Turandot (1924). Verk: Operor, bl. a. Miranda (1896), Risur-rezione (1904), Il principe Zilah (1909), L’ombra di Don Giovanni (1914; omarb. 1938, Don Giovanni di Manara), La leggenda di Sakuntala (1921; egen text), Madonna Imperia (1927), L’ul-timo Lord (1930) och Cirano di Bergerac (1936); baletter, bl. a. Napoli (1900), Lorenza (1901), Vesuvio (1933) och Hic est illa Neapolis (1934); symfonier i E-dur (1910) och C-dur (1922) samt Sinfonia breve (1934) o. a. orkesterverk; kammarmusik; pianostycken; sånger. Litt.: A. Della Corte, Ritratto di F. A. (1935). G. P. Alf arabi ->Faräbi, A1-. Alf er, Alf, konsertsångare, tenor (f. 190 9 28/io). A., som studerat för bl. a. Hislop, framträdde först i folkparkerna och i radio i en lättare genre men har efter 1940 alltmer ägnat sig åt seriös tonkonst och bl. a. lovordats för sin tolkning av evangelistens parti i Bachs Matteus-och Johannespassioner. G. P. Alfie'ri, P i e t r o, italiensk kyrkomusi-kalisk skriftställare (1801—63), sånglärare vid engelska kollegiet i Rom. A., som varit camaldulensmunk, skrev verk om kyrkosångens restaurering och orgelbe-ledsagning samt historiska notiser om stora kyrkomusiker och utgav bl. a. den första samlingsutgåvan av Palestrinas verk, Raccolta di musica sacra (7 bd; 1841—46). C.-A.M. ALFVÉN, HUGO. Tonsättaren och dirigenten Hugo Emil Alfvén, f. 1872 1/5 i Stockholm, är en av den nyare svenska musikens förgrundsgestalter. Hans uppseendeväckande genombrott som symfoniker kort före sekelskiftet var i själva verket en pionjärbragd, som inledde ett allmänt uppsving inom vårt lands symfoniska skapande. Hans egna symfonier och rapsodier höra till den stående svenska orkesterrepertoaren, liksom en del av hans vokalkompositioner blivit allmän egendom. Som tonsättare förenar han gedigen teknisk skolning och säker formkänsla med modern orkestral klangfantasi och yppigt romantiskt temperament, bottnande i stark naturlyrisk inspiration och livsbejakande sensualism. I stort sett samma egenskaper göra honom till en medryckande och eldande dirigent. Särskilt som kördirigent har han vunnit stort anseende och gjort en betydande insats i vårt musikliv. Alfvén studerade först vid MK i Stockholm 1887—91 och under de fem följande åren för L. Zetterquist (violin) och J. Lindegren (kontrapunkt och fri komposition). Till en början bedrev han samtidigt måleristudier — det är frestande att sätta hans påtagliga begåvning på detta område i samband med hans musikaliska färgglädje och förkärlek för naturmåleri — men övergav dem omsider för musiken. Ej mindre än sju år, 1890—97, var han violinist i K. hovkapellet och uppträdde en tid framåt även ofta som konserterande violinist. Han fortsatte sedan efter komponistdebuter med violinsonaten och första symfonin sin violi-nistiska utbildning hos C. Thomson i Bryssel och idkade som statsstipendiat fria musikstudier i Tyskland, Frankrike och Belgien. Med andra symfonin vann han 1899 allmänt erkännande. Ären 1900—03 tillbragte han som Jenny Lind-stipendiat med studieresor till Paris, Wien, Budapest, Italien och Spanien (bl. a. dirige-ringsstudier för H. Kutzschbach i Dresden). Alfvén valdes 1903 till lärare i komposition och instrumentation vid MK i Stockholm men tillträdde aldrig platsen utan begärde redan samma höst avsked. En fast ställning erhöll han först 1910, då han utnämndes till director musices vid Uppsala univ., i vilken egenskap han kvarstod till 1939. Därmed började även på allvar hans livliga verksamhet som körledare. Han var 1910—47 dirigent för sångsällskapet O. D. och var 1919—31 och 1934—38 dirigent för Uppsala studentkårs allmänna sångförening samt 1934—38 för Uppsala blandade studentkör. Åren 1921—43 var han förste förbunds-dirigent för Svenska sångarförbundet, och redan 1904 blev han dirigent för Siljansbygdens körförbund, där han sedan 1923 även är heders-ordf. Med O. D. (->Orphei drängar) och ->Sven-ska sångarförbundet har han företagit talrika turnéer, även ett stort antal till olika främmande länder. Även som orkesterdirigent har han flitigt gästuppträtt, framför allt i program med egna verk, förutom i Sverige bl. a. i Köpenhamn, Helsingfors, Wien och London. — Fil. hdr vid Uppsala univ. 1917. LMA 1908. Litteris et artibus 1916. Statens tonsättarstipen-dium 1896, 97 och 99. Alfvén hade under sin lärare Lindegren lärt sig att till fulländning behärska den polyfona stilen och förvärvat en mindre 67 68