ALFANO mönstergill folkvisebearbetare. Generalmajor i Röda armén. M. S. Aleksa'ndrov, Anatolij Nikolajevitj, rysk tonsättare och pianist (f. 1888 25/5). A., vars produktion röjer inflytande av Skr jabin, Medtner och de franska impres-sionisterna, studerade vid MK i Moskva (bl. a. S. I. Tanejev, teori) och är prof, där i komposition sedan 1923. Åren 1941 och 42 tillbragte A. i Kaukasus, där han bearbetade de nordkaukasiska stammarnas folkmusik. Verk: Operor, bl. a. Bella (1940), scen- och filmmusik; 3 stråkkvartetter; 8 pianosonater och sånger. M. S. d’Alcmbert [dalai}bä:'r], Jean le Rond, fransk matematiker, filosof och musikskriftställare (1717—83). d’A. publicerade viktiga akustiska undersökningar, spred i vida kretsar kännedom om Rameaus musikteoretiska arbeten och företrädde som musikestetiker en något uppmjukad, rationalistisk riktning av efterbildnings- och affektläran. Han var även en ivrig förespråkare för Glucks reformer inom operan. Skrifter: Recherches sur la courbe que forme une corde tendue mise en vibration (1747), Fragments sur 1’opéra (1752), Éléments de musique théorique et pratique, suivant les prin-cipes de M. Rameau (1752; ty. uppl. av F. W. Marpurg 1757), De la liberté de la musique (1785) o. a. S. W. Alenius-Theorell, Margit, ->Theorell. Alessandre'scu [-ko], Alfred, rumänsk tonsättare och dirigent (f. 1893 14/8), verksam i Bukarest, där han bl. a. blev förste kapellmästare vid operan 1921, dirigent för filharmoniska orkestern 1926 och musikchef i radion 1933. A., som studerat vid MK i Bukarest samt för dTndy och Vidal i Paris, har skrivit orkester-och kammarmusik samt sånger. G. T. Alessa'ndro Roma'no ->Merlo. Alessazndro Strade'lla, opera i 3 akter. Musik av F. von Flotow till text av W. Friedrich. Uppförd ffg.: Hamburg 1844; Sthlm 1847; Hfors 1849; Khmn 1858; Gbg 1864; Oslo 1868. — Huvudroller: Ales-sandro Stradella (tenor), Bassi (bas), Leonora (sopran), Malvolio (tenor), Bar-berino (bas). Alexandersson, Karl Helmer, ton- A. N. Aleksandrov. Jean d’Alembert. sättare (1886—1927), en av de första skaparna av svensk filmmusik. A. studerade vid MK och för Lindegren (teori) i Stockholm samt för Ertel i Berlin och var från 1918 anställd vid Röda kvarns orkester som violinist. Han skrev musik till Ingmars-sönerna, Herr Arnes pengar, Gunnar Hedes saga m. fl. svenska och utländska filmer. — A. uppbar Statens tonsättarstipendium 1910—11 och 15. Verk: Två symfonier, g-moll och d-moll, konsertuvertyr, två konsertstycken för valthorn och orkester, diverse filmmusik m. fl. orkesterverk; Olympiska spelen, marsch för militärkår (prisbelönt 1912); 3 stråkkvartetter m. m. — Hans verk finnas i ms i MA:s bibi. F. H. T. Alexandre [alägza:rjdra], Jacob, fransk konstruktör av orgelharmonier (1804— 76). A. byggde från 1829 i Paris orgelharmonier (accordéons, melodiums) och lanserade 1874 ett förbättrat sådant, Or-gue Alexandre. D.F. Alexandrov ->Aleksandrov. Alexa'nian, D i r a n, armenisk violon-cellist (f. 1881), känd som pedagog. A. blev 1920 prof, vid École Normale de Musique i Paris, senare verksam i New York. Utg. Traité théorique et pratique du violon-celle (1910—14), Bachs solosonater för violon-cell m. m. Å. L-y Alfazno, F r a n c o, italiensk tonsättare (f. 1876 8/«), bl. a. dir. för Liceo Musicale G. Ver di i Turin 1923 —40 samt överintendent vid Teatro Mas-simo i Palermo 1940 —42. A. har studerat vid MK i Neapel och Leipzig (bl. a. Ja-dassohn) och har främst gjort sig känd genom operor i del- 65 3. Musik. I 66