ALMI som 't. ex. de kristliga allsångsaftnar som leddes av M. Lidstam. Allsången var nu en populär programpunkt, som under sin glanstid kunde samla över 16 000 deltagare per kväll (1938). Även i vårt land fördes en energisk presspropaganda för saken, framför allt genom Stockholms-Tidningen. Pristävlingar om lämpliga texter och sånger utlystes, som resulterade i 2 763 text- och 1360 melodibidrag. Allsången visade emellertid betänkliga tendenser att spåra ur, framför allt genom olämpligt val av sånger, och efter 1938 har rörelsen avsevärt försvagats (under 1946 var antalet deltagare i genomsnitt ca 8 400 per kväll på Skansen). Allsången i de övriga nordiska länderna har främst mottagit impulser från Sverige. I Danmark hölls den första allsångsstämman i Aal-borg i juli 1940, och härifrån spred sig rörelsen snabbt ut över hela landet. Under ockupationens första tid var det i allsångens tecken man samlades för att giva uttryck åt gemensamma känslor och ideal. Finland följde de svenska signalerna något tidigare: i juni 1938 hölls i Helsingfors det första allsångsmötet under ledning av Evert Ekroth. 1 november s. å. startade SULASOL den finskspråkiga allsången, likaledes i huvudstaden, nu under Arvi Poijärvis ledning. De bärande namnen inom Finlands allsång av i dag äro E. Ekroth och Ilmari Kalkkinen. I Norge infördes allsången efter ett besök av Jöde 1937, och redan följande år kunde ett möte i Oslo samla omkr. 30 000 deltagare. Allsångens främsta norska namn ha varit J. L. Mowinckel j:r och, efter dennes död, M. Simonsen. Sin betydelse har allsången främst haft dels som ett medel att frigöra individen och samtidigt stärka solidaritetskänslan och dels som en väg för envar till uppskattning av värdena i speciellt folklig musik. Litt.: De bästa allsångerna. I urval av Sven Lilja (1943); Samfundets för unison sång års-meddelanden 1936 ff.; M. Simonsen, Allsang-boka (1943). G. T. Allum, Signhild Wilhelmina, f. B o-ström, operettsångerska (f. 1887 25/s), var 1907—11 engagerad hos Ranft, där hon bl. a. sjöng i Höstmanöver, D ollar -prinsessan och Zigenarkärlek. — G. 1910 m. den svenske operettsångaren av norsk börd Thorleif A. (1882—1918), som bl. a. var anställd hos Ranft 1902—15. Till hans roller hörde Boccaccio. G- H. Allvalsen, spelmansmelodi med härm-ning av alfågelns klarinettliknande läte, känd från Gotland och Bohuslän; förekommer i Bohuslän även som polska, Gardustens polska. Litt.: A. Fredin, Gotlandstoner (1909—33); N. Andersson, Svenska låtar. Bohu län och Halland (1931). N.D. Humberto Allende. Waldemar Alme. Alma redempto'ris maler, lat., Frälsarens välsignade moder, inledningsorden till en av de fyra katolska ->Mariaanti-fonerna (använd vid kompletoriet fr. o. m. 1. adventsöndagen t. o. m. 2/2), består av 6 hexameterverser, som textligt anknyta till Mariahymnen Ave maris stella och tillskrivas Hermannus Contractus. A., vars inledningsord ofta utnyttjats i latinsk kyrklig poesi (hymner, sekvenser etc.), har både jämte sin koralmelodi och i fri musikalisk utformning spelat stor roll i den fler-stämmiga konstmusiken. Berömd är t. ex. A. Willaerts sexstämmiga korsats (i Musica nova, 1559). C.-A.M. Almaü, A d è 1 e, ->Rundberg. Alme, Thorolf Waldemar, norsk pianist (f. 1890 10/i), internationellt uppskattad för sitt klara och eleganta spel. A. är sedan 1935 såväl organist i Trefol-dighetskirken i Oslo som ordf, i Norsk tonekunstnersamfund. A. studerade vid MK i Oslo, där han avlade organistex. 1911, och i Berlin vid MH (Schrat-tenberg, teori; Tobias, komposition) samt för Barth (piano). Han var lärare vid Klindworth-Scharwenka-Konservatorium i Berlin 1916—17 och vid Helsingfors musikinst. 1919—21 samt organist i Paulus kyrka i Oslo 1921—35. A. debuterade som konsertpianist 1913 och har framträtt i Norden, Frankrike och Tyskland, i Sverige bl. a. i Stockholm ffg. 1916 och på turné med Mme Skilondz 1918. H. K. Almén, Ruth, tonsättare, pianist och pedagog (1870—1945). A. skrev i nordisk romantisk anda en pianokonsert, två pianosonater, en violinsonat, en stråkkvartett, sånger m. m. G. P. A'lmi, A1 f o n s, finländsk operasångare, tenor (f. 1904 20/8), bedrev studier i hemlandet och Tyskland och är sedan 1933 anställd vid Finska operan som dramatisk tenor. N.-E. R. 81 82