ALMQVIST Eyvind Alnaes. Almquist, Carl Jonas Lovis (Love), författare (1793—1866). Diktaren och musikern A. har bl. a. i Om poesi i sak (i Monografi, 1844—45), framlagt estetiska och konstpolitiska idéer, som inbjuda till jämförelser med E. T. A. Hoffmanns ochWag-ners tankar. Frågan om en syntes av de sköna konsterna söker A. lösa i de sceniskt tänkta stäm-ningsbilderna Songes (i imperialoktavuppl. av Törnrosens bok). Kanske i högre grad än Fria fantasier för pianoforte (11 h., 1847—48) ha Songes bevarat förmågan att tjusa och intressera in i våra dagar. I Songes förekomma folkligt enkla visor och säregna romanser vid sidan av flerstämmiga korsatser. I de sistnämnda gör A., betecknande nog, bruk av kanon, ehuru han i teorin var motståndare till »fugaisterna». A:s instrumentala stycken ha programmusikalisk karaktär och utmärka sig för ofta bestickande uppslag, men även för kantig form och bristande utveckling av motiven. Jämte A. F. Lindblad och Höi jer hjälpte Bauck den i fackliga frågor osäkre tonpoeten till rätta och försvarade honom mot dagskritikens kriarättelser. — Songes ha bearbetats av bl. a. K. Håkanson (Sju Songes, 1916) och B. Söderlundh; M. Pergament har ur A:s verk sammanställt två sviter Almquistiana för orkester (1937—38). Litt.: S. Marström, Minnen från Törnrostiden (4 h., 1916—33); dens., Strödda anteckningar om C. J. L. A. enkannerligen som tondiktare (i STM 1921); A. Nyman, Musikalisk intelligens (1928); M. Pergament, Svenska tonsättare (1943). Å. V. Almroth, Knut Oskar Wilhelm, flöj-tist (f. 190 0 24/n). Efter anställning som militärmusiker och studier vid MK i Stockholm var A. 1920—42 medlem av k. hovkapellet och är sedan 1942 förste flöjtist i Konsertföreningen i Stockholm. Han har framträtt som solist och kammarmusikspelare; även dirigent. G. B. Alnaes, Eyvind, norsk tonsättare, organist och dirigent (1872—1932). Alnaes’ utpräglat lyriska temperament, starka lyriska begåvning och fullständiga formbehärskning kommo bäst till sin rätt i romanser, t. ex. den världsbekanta Sjö-mandsvise (Sidste reis), och manskörer, av vilka flera ss. Haust tillhöra det bästa i norsk körlitteratur. Alnaes studerade vid Musik- og Organistsko-len i Oslo (I. Holter, teori, W. Waaler, piano, och P. Lindeman, orgel) och med Houens stipendium vid MK i Leipzig (bl. a. Reinecke, komposition). Han var organist i Drammen 1895 —1907 och vid Uranienborgs kyrka i Oslo 1907 —16, varefter han var organist och kantor i Vor Frelsers kirke. Oslo Håndverkersangforening ledde han 1905—20 och 1922—30 och Holters kor från 1920. Alnaes var led. av koralbokskommit-tén 1923—26 och harmoniserade de flesta koralerna i Koralbok for den norske kirke (1923) samt utgav preludier till alla dess koraler. Som organist och lärare var han förträfflig. Han bearbetade en mängd melodier för kör, sång med piano, piano och orgel, utgav t. ex. Norges melodier (bd 2—4; 1922) och Harmoniumalbum (3 bd; 1913) samt utgav el. medarbetade i pedagogiska arbeten ss. Etuden-Album (1925), Lette etyder (1927), Norsk pianoskole (1931) m. fl. Verk: Två symfonier c-moll op. 7 (1898) och D-dur op. 43 (1923), Variations symphoniques op. 8 (1898), pianokonsert D-dur op. 27 (1913) m. fl. orkesterverk; Marche symphonique pour deux pianos op. 16 m. fl. pianoverk; körer och romanser. Litt.: Biogr. i Musikbladet 1922, Mandssangen 1932 och 1933 och Tonekunst 1932. H. K. 83 84