ALTHOUSE tim- och nonackordformei', där någon eller några toner förändrats kromatiskt. Många av dessa klangbildningar ha stelnat till klichéer och övertagits av den moderna dansmusiken. Jämförande art.: Ackord, Dissonans, Modulation. I. B-n AlternaTimpraxis, beteckning på den skiftande och brokiga men också av gamla traditioner bestämda växlingen mellan olika utförande musikaliska grupper i 15- och 1600-talens kyrkomusik, speciellt den protestantiska. C.-A. M. Alternativo [-i/vå], it., el. al tern a-tivement [-tivmah}] fr., eg. omväxlande, växelvis. En äldre benämning på triodelen i danser av menuettyp. A. stod vanl. som rubrik över triodelen men användes ofta som beteckning för hela den tredelade dansen. L B-n Altfiol, folklig benämning på ->Viola. Althén, Karl Ragnar, tonsättare (f. 1883 19/ii), främst känd genom den nästan till folksång vordna Land, du välsignade! (1929) och Vad här vi älska. A. är sedan 1916 organist i Matteus kyrka i Stockholm. Efter organist- och kyrkosångarex. i Strängnäs 1901 studerade A. vid MK i Stockholm, där han avlade organistex. 1903, och vidare i Berlin för bl. a. X. och P. Scharwenka (piano resp, komposition) samt i Stockholm för Lundberg (piano). Han deltog 1916 i grundandet av Matteuspojkarnas symfoniorkester, som han lett sedan dess, samt dirigerar sedan 1932 Matteus ungdomsförenings sångkör. Utom sånger har han komponerat kantater, körverk a cap. och pianostycken. — G. 1918—40 m. operasångerskan Ruth Althén. Litt.: Biogr. i Sångartidn. 1937. F. H. T. Althén, Ruth Ester, f. Whitefield, opera- och konsertsångerska, sopran (f. 1890 11/0). A. studerade för bl. a. Tekla Hofer, Haldis Ingebjart och Rangström i Stockholm samt Vanzo i Milano och debuterade i titelpartiet i Aida på K. teatern 1914. En hög, bärkraftig och smidig stämma samt en psykologiskt betonad scengestaltning ställde henne under åren 1918—38 i första ledet bland K. teaterns artister. Förnäm musikalisk uppfattning har präglat hennes sång på estraden, bl. a. hennes mångåriga utförande av sopranpartiet i Beethovens nionde symfoni vid Ruth Althén. dess framförande i Stockholm. — G. 1918 —40 m. tonsättaren R. Althén. Roller: Grevinnan i Figaros bröllop, Senta i Den flygande holländaren, Elisabeth i Tann-häuser, Elsa i Lohengrin, Desdemona i Otello, titelr. i Turandot, Härdis i Härvard harpolekare, Jaroslavna i Furst Igor m. fl. F. H. T. Althorn, ventilsignalhorn i Ess eller F, som uppkom i Österrike på 1820-talet. Röret böjes i trumpet-, helikon- eller tubaform. Det i Bayern brukliga s. k. althornet i C eller B är eg. ett tenorhorn. D. F. Althouse [o:Ttha°s], Paul Shearer, amerikansk opera- och konsertsångare, tenor (f. 1889 2/i2), anställd i skilda perioder vid Metropolitan från 1912 och där verksam inom fransk-italiensk och amerikansk repertoar samt 1933—40 även som Ragnar Althén. Paul Althouse. 89 90