AMBROSIANI egen orkester huvudsakligen på Embassy Club. År 1935 organiserade A. ur sin ensemble en elitorkester, kallad The Embassy Rhytm Eight, framför allt avsedd för grammofoninspelningar. Med sin orkester har A. medverkat i filmen Soft nights and sweet music (1935). G. P. Ambrosia'ni [-brå-], Giovanni Bat-t i s t a, italiensk dansör och balettmästare (1772—1846), anställdes vid svenska operabaletten 1795 och var 1823—27 K. teaterns ord. balettmästare; från 1816 till sin död därjämte danslärare vid Karlbergs krigsskola i Stockholm. — Hans son, Charles Jean A., var premiärdansör vid K. teatern 1814—34. K. R-n Ambrosia'nska lovsången, benämning på ->Te Deum. Ambrosia'nsk sång, den liturgiska sången i den av biskop Ambrosius för Mila-nostiftet utarbetade liturgin. Den am-brosianska sången är förgregoriansk och representerar ett ännu bevarat skikt av de äldre, under österländska inflytelser stående riktningar, som föregingo och slutligen undanträngdes av den »latiniserade» sången i Gregorius den stores kodifiering. Milanostiftet, som tidigare nådde upp i Sydtyskland, förmådde sålunda motsätta sig de gregorianska (och ännu senare framträdande) enhetssträvandena och erhöll 1497 av påven Alexander VI stadfästelse på sin liturgiska särart. Däremot övergingo Milanostiftets tyska delar jämte Augsburgsstiftet c:a 100 år senare till gregoriansk sång. Den katolska mässans introitus motsvaras i den ambrosianska sången av ingressa (utan vers), gradualet av psalmellus, fastetidens trac-tus av cantus, communio av transitorium, vartill kommer en evangelieantifona (antiphona post evangelium), som saknas i gregoriansk sång. Äldsta källa för kännedom om den ambrosianska sången är Missale Ambrosianum i Bri-tish Museum (1100-talet; nytr. i Paléographie musicale 5-c, 1896—1910). Därtill komma de av Sunol tolkade, ännu äldre (delvis fragmentariska) handskrifter, som bilda grundvalen för det av honom utarbetade antifonalet (1936). Nytr.: Manuale Ambrosianum (1905), Cantus missalis (1935), Antiphonale missarum juxta ritum s. Ecclesiae Mediolanensis (1935), Vespe-rale juxta ritum s. Ecclesiae Mediolanensis (1938). Jämförande art.: Gallikansk sång, Gregoriansk sång, Mozarabisk sång. Litt.: G. M. Dreves, Aurelius Ambrosius, der 95 Vater des Kirchengesanges (1893); P. Wagner, Einführung in die gregorianischen Melodien (bd 1, 3. uppl. 1911); Dom A. Mocquereau, Notes sur 1’influence de 1’accent... dans le chant ambrosien (1897); W. C. Bishop, The Moz-arabic and Ambrosian rites (1924); G. Bas, Manuale di canto Ambrosiano (1929); G. M. Sunol i Introduction å la paléographie musicale grégorienne (1935). C.-A. M. cTAmbrosio [-brå/siå], A 1 f r e d o, italiensk violinist och tonsättare (1871— 1914), känd genom ett antal melodiösa violinstycken, bl. a. den populära Canzo-netta op. 6. G. T. Ambro'sius, Aurelius, kyrkolärare (omkr. 333—397), biskop av Milano 374— 397; helgon. A:s stora betydelse för kyrkomusiken består i att han »efter österländska sedvänjor» i den latinska gudstjänsten infört antifonin och den liturgiska hymnen. Den särpräglade liturgiska praxis, som utbildade sig i Milanostiftet, kallas ->ambrosiansk sång. Han skrev jämte teologiska verk ett stort antal hymner i folkligt regelbunden form, vanl. 8 strofer, fyraradiga i jambisk verstakt (ambro-siansk hymn). Man har kunnat fastslå åtminstone 14 hymner av honom, av vilka 3 alltjämt fortleva i det romerska antifonariet, Aeterne rerum conditor, Splendor paternae gloriae och Aeterna Christi munera; möjligen även lesu corona virginum. Litt.: G. M. Dreves, A. A. (1893); C. Blume, Analecta hymnica medii aevi (bd 50, 1907); dens., Unsere liturgischen Lieder (1932); K. A. Becker i Historisches Jahrbuch der Görres-Gesellschaft 52 (1932); C.-A. Moberg, Die liturgischen Hymnen in Schweden 1 (1947). C.-A. M. Ambro'sius [-å:'zios], Herm ann Gustav Oscar, tysk tonsättare (f. 1897 25/7). A., som 1924 bosatte sig i Leipzig och 1933 anställdes vid radiostationen, har studerat bl. a. vid Akad. der Künste i Berlin (Pfitzner, komposition). Han har uppmärksammats genom talrika verk av alla slag i folklig anda. G. T. A'mdahl, Bjarne Fredrik Berg, norsk tonsättare och pianist (f. 1903 17/8), kapellmästare i Oslo vid Mayol teater, senare vid Casino teater, Chat Noir och Det nye teater. A. har komponerat körverk, sånger och populärmusik. H. K. Ahneln [-maln], K o n r a d Josef Heinrich Maria, tysk musiker och musikforskare (f. 1899 ®/7), dr phil. 1924, verksam 96