ANDERSSON, F. Nils Andersson. Olof Andersson. K. teaterns operaskola debuterade A. som greve Almaviva i Barberaren i Sevilla 1921 på K. teatern, där han var anställd 1922—24. Sina främsta framgångar har han därefter vunnit som konsert-, radio -och grammofonsångare tack vare sin klangsköna, ljusa, lyriska tenor. Han har turnerat bl. a. i USA, ffg. 1926, Finland och Ryssland. A. har anlitats även för operetter, bl. a. Orfeus i underjorden, Ökensången, Nymånen och Geishan. g. P. Andersson, Frans, dansk operasångare, baryton, av svensk härkomst (f. 1911 23/5), anställd vid Det kgl. Teater sedan 1941. A., som studerat för Herold och Lincke, slog igenom som Crown i Porgy och Bess 1943. Övriga större partier: ti-telr. i Don Juan och Ford i Falstaff. H. G. Andersson, Johan Elis Fridolf, finländsk musiker, director cantus (f. 1888 4/9 på Åland), kantor och organist vid stadsförsamlingens kyrka och sånglärare vid mellanskolan i Lovisa sedan 1923. A., som studerat i Åbo, vid Helsingfors kyr-komusikinst. och MK samt i München, anställdes 1914 som reselärare i Ö. Nylands sång- och musikförbund, där han utfört ett arbete av grundläggande betydelse för den folkliga kör- och orkesterverksamheten i Svensk-Finland. A. har arrangerat folkvisor för blandad kör och för stråkorkester. J- R-s Andersson, Nils, folkmusiksamlare och jurist (1864—1921), stadsnotarie i Lund från 1901 och tf. revisionssekr. från 1915. A. ägnade sig redan under studenttiden i Lund åt insamling av skånsk folkmusik och utsträckte från 1902 sina uppteckningsresor över stora 111 delar av landet, så att nära 15 000 melodier förelågo upptecknade vid hans död. Materialet ingår i stor utsträckning i de av ->Folkmusikkommissionen utg. Svenska låtar. Verk: Skånska melodier samt Musiken i Skåne. Skånska danser (i Svenska landsmål 14:1, 1895—1916, resp. 14:2, 1895). Litt.: Biogr. i Ur nutidens musikliv 1921; A. Nyman, Musikalisk intelligens (1928); O. Andersson, Musiksamlaren N. A. (i Budkaveln 1940). C.-A. M. Andersson, Olof, folkmusiksamlare och spelman (f. 188 4 23/8), urspr. frisör, från 1940 amanuens vid Musikhistoriska museet i Stockholm. A. blev 1909 Nils Anderssons medarb. och efter dennes död ->Folkmusikkommissionens red. för de av denna utg. Svenska låtar. Märkliga uppteckningar gjorde han 1929 i den till Sverige överflyttade Svenskbykolonin och 1931 på Nuckö, Ormsö och Rågöarna i Estland, vilkas resultat återfinnas i Folk-liga svenska koralmelodier från Gammal-svenskby och Estland (1945). A. har arr. folklåtar för två violiner och utg. Sörm-landslåtar (1947; arr. för två violiner). A. har även jämte Ernst Norlind gjort propaganda för svensk folkmusik i Danmark och Tyskland och varit prisdomare vid spelmans-tävlingar och -stämmor. Litt.: Biogr. i Slöjd och ton 1934 och i Hembygden 1944. C.-A.M. Andersson, Otto Emanuel, finländsk musikhistoriker (f. 1879 27/4), banbrytare för den inhemska finska musikforskningen. Prof, i musikvetenskap och folkdiktsforskning vid Åbo akad. 1926— 46 och dess rektor 1929—36. Efter kantor-organistex. 1900 studerade Andersson vid Helsingfors musikinst. (bl. a. Wegelius, teori och komposition), där han var lärare i tonträffning och musikhistoria 1905—07. Han blev fil. lic. och fil. dr 1923 och utnämndes 1925 till docent i nordisk musikforskning vid Helsingfors univ. —1 LMA 1926. Som vetenskapsman har Andersson bedrivit omfattande studier i instrumenthistoria och finländsk musikhistoria från 1700- och 1800-talen, varjämte han ägnat sig åt jämförande melodi- och folkdiktsforskning. I sin mångsidiga produktion ställer han problemen i ett klart perspektiv och inordnar dem i kulturhistoriska sammanhang. Utan att vara anhängare 112