ANDNING av någon teori om det utpräglat nationella i folkmusiken har han ägnat särskild uppmärksamhet åt musikkulturens historiska utstrålning från de nordiska länderna. Andersson stiftade föreningen Brage 1906 och var dess ordf. 1906—30; därefter hedersordf. Han ledde dess kör 1906—26 och företog med den talrika konsertresor i hemlandet och Sverige. Han dirigerade vid sångfesterna i Helsingfors 1920 och i Åbo 1926. Han har i Svensk-Finland och det svenska Estland upptecknat folkmelodier, som han delvis även arrangerat för kör, varjämte han företagit forskningsresor till Island, Hebriderna, Orkney- och Shetlandsöarna. Verk: Inhemska musiksträfvanden (1907), Musik och musiker (1917), Martin Wegelius konstnärsbrev med biogr. inledning (2 bd, 1918 —19), Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1808—1827 (1921), Folkvisa och folkmusik (i Det svenska Finland, 2:1, 1922), Stråkharpan (diss., 1923; eng. uppl. 1931), Runeberg och musiken (i Svenska litteratursällskapets i Finland förhandlingar, N. F. 1, 1925), Den unge Pacius (1938), Johanna von Schoultz (1939), Musikaliska Sällskapet i Åbo 1790—1808 (1940) samt ett stort antal uppsatser i olika publikationer. Han har bl. a. utg. Den äldre folkvisan (i Finlands svenska folkdiktning 5:1, 1934), Musik och musikinstrument i Nordisk kultur 25 (1934), Fred-2, 1937, 1942). — Motett, Den unga sommaren m. fl. sånger för blandad kör och solosånger med piano. Litt.: Biogr. i Allsvensk samling 1928 och i Vår sång 1929. A. A-n Andersson, Ernst Christian Richard, pianist och pedagog (1851—1918). Som lärare skapade A. en mönsterinstitution i rik Pacius’ manskvartetter och Sångbok österbottniska nationen tillhörig (i Acta musica 1— Richard Anders-ken han redigerade sons musikskola i Stockholm, för vilen rad instruktiva verk, men även som pianist var han en framstående solist och komponerade dessutom pianostycken och sånger. Han var elev vid MK i Stockholm 1867—74, senare av Hilda Thegerström och i Berlin av Clara Schumann, Wüerst, H. Barth och Kiel. År 1886 grundade han sin musikskola och 1904—1906 var han därjämte lärare vid MK. — Prof. 1912. LMA 1890. I sin musikskola ägnade A. ett levande personligt intresse åt elevernas utveckling och lä- 113 Otto Andersson. rarnas utbildning. Bland lärarna må nämnas Sjögren, T. Aulin, S. Kjellström; bland A:s elever W. Stenhammar, Bäck, Wohlfart, A. Wik-lund, Kerstin Runbäck, Astrid Berwald, skolans föreståndare sedan 1935. Skolan, som 1918 ombildades av lärarna till ab., har utg. en pianoskola och studieverk för piano. Litt.: S. Lizell, R. A. (1919); R. A:s musikskola 40 år (1925); Ruth Almén, Några minnen av professor R. A. (i Hågkomster och livsin-tryck 11, 1930). A. V. Andersson-Sörensen, W e n d e 1 a Lin-néa, ->Sörensen. Andlig musik, i dagligt tal beteckning för musik med religiösa texter. För musik till texter med liturgisk användning bör förbehållas termen kyrkomusik och för övriga tonsatser med icke-profant innehåll termen A. C.-A. M. Andning behandlas här med hänsyn till dess betydelse för sången. Betr, andningsorgan ->röstorgan. I huvudsak särskiljas tre olika andningstyper: buk- (ab domin al), s i d o- (c os tal) samt ny ckelbensandning (claviculär). Vid sångundervisningen är bukandningen den viktigaste, mest beroende på buk- och mellan-gärdsmusklernas intima samarbete för stämbandens slutning. Bukmuskulaturen tjänstgör 114