ANFOSS1 impressionism men uppvisar även drag av polytonal stil. Verk: Två symfonier, variationer över ett tema av Kuhnau, Capriccio o. a. orkesterverk; orgelkompositioner (bl. a. Sonata da chiesa) och sånger. G. M. Andrie'ssen, W i 11 e m, holländsk tonsättare och pedagog (f. 1887 25/io), bror till H. A. — A., som 1937 blev dir. för MK i Amsterdam, där han utbildats och 1924 anställdes som lärare, verkade dessförinnan som konservatorielärare i piano i Haag 1910—18 och i Rotterdam 1918— 24. Han har även gjort sig känd som pianist samt i romantisk stil skrivit orkester- och körverk samt sånger. A. A. Andström, Alvar Eugen, finländsk pianist (f. 1898 3/8). A. är sedan 1934 chef för grammofonavd. vid Finlands rundradio, där han efter studier vid MK i Helsingfors anställdes som pianist 1928. N.-E. R. Anefelt, Paul Viktor, musikledare och organisatör (f. 190 0 29/8), sedan 1942 ledare för Frälsningsarméns musikverksamhet i Sverige; brigadör 1947. A., som studerat musikteori (S. E. Svensson) och dirigering, var dirigent för Frälsningsarméns stabsmusikkår 1931—33, med vilken han företog talrika resor i Norden, Estland och Lettland. Han har tonsatt ett stort antal sånger, delvis till egna texter, vilka äro tr. i Fräls-ningstoner och Favoritsånger. — Medarb. i detta lexikon under sign. P. A. G. M. AneTio, F e 1 i c e, italiensk tonsättare (omkr. 1560—1614), bror till G. F. A., en av de främsta representanterna för Pa-lestrinastilen, bl. a. verksam som tonsättare vid påvliga kapellet från 1594. A. var son till den påvlige kapellsångaren M a u r i z i o A. (d. 1593) och utbildades som korgosse i olika romerska kyrkokörer av G. M. Nanino, Palestrina och Suriano. Är 1585 näm-nes han som kapellmästare vid engelska kollegiet i Rom. Han var tills, m. Suriano utg. av det för 1800-talets katolska kyrkomusik ödesdigra graduale, som fått namnet Editio Medi-caea (1814—15). Verk: Sacri hymni et cantica (5—8-st.; 2 bd; 1596—1602), Responsoria (4-st.; 1606), Gioie (5-st. madrigaler; 1589). Betr, övriga tr. och nytr. se Schmidl; dessutom en mässa i nytr. av A. Bäuerle 1931. Litt.: Studie av F. X. Haberl i KJ 1903; A. Cametti, Nuove contributi alle biografie di M. e F. A. (i RMI 1915); R. Casimiri, M., F. e G. F. A. (1920). G. T. Felice Anerio. Pasquale Anfossi. Ane'rio, Giovanni Francesco, italiensk tonsättare och präst (omkr. 1567 —1630), bror till F. A. och företrädare för såväl Palestrinastil som monodi och en av banbrytarna för oratoriet, verksam huvudsakligen som kapellmästare vid olika kyrkor i Rom. A. utbildades bl. a. som korgosse i Peters -kyrkan i Rom av Palestrina och var 1600—03 kapellmästare vid S. Giovanni in Later ano i Rom. Han stod nära jesuiterna och vistades, trol. på deras uppdrag, vid Sigismund III:s hov i Krakow i Polen, vidare i Verona 1609—10 samt 1611 och var slutligen kapellmästare vid S:ta Maria dei Monti i Rom 1613—20; prästvigd 1616. Congregazione dell’Oratorio räknade A. som ett av sina främsta namn vid denna tid, och han blev ej minst känd genom sin samling av madrigaler och bibliska dialoger för dess verksamhet, Teatro armonico spirituale. Ofta uppförd blev hans 4-st. bearb. av Pale-strinas 6-st. Missa papae Marcelli. Verk: Mässor, magnificat, motetter, Teatro armonico spirituale (5—8-st.; 1619); Selva ar-monica (arior, dialoger, canzonetter, madrigaler, motetter; 1—4-st; 1617); Il libro delle gag-liarde intavolate per sonare nel cembalo e liuto (1607). Betr, övriga tr. och nytr. se Schmidl. Litt.: Studie av F. X. Haberl i KJ 1886; D. Alaleona, Studii sulla storia dell’ oratorio (1908). Jfr Litt. under F. A. G. T. Anfo'ssi, Pasquale, italiensk tonsättare (1727—97). Efter debut i Neapel skrev A. för teatern i Rom och senare för Paris, London, Prag, Berlin m. fl. städer; kapellmästare vid S. Giovanni in Latera-no från 1792. Han slöt sig till de musiker, som efter Piccinnis lyckokast med La buona figliuola (1760) från buffa och fars styrde kurs mot den musikaliska intrigkomedin. Från mitten av 1770-talet till sekelskiftet hörde A. till modekompositörerna för dagen, och hans musik, där 125 126