AN GELICA svärmeri och graciös, ibland även lös-släppt humor mötas, har påverkat Mozart. Verk: 76 operor, bl. a. Uincognita perseguitata (1773), La finta giardiniera och II geloso in ci-mento (båda 1774) samt La pescatrice fedele (1776); 12 oratorier, bl. a. Betulia liberata och Giuseppe riconosciuto, o. a. kyrkomusik; orkester- och kammarmusik. Litt.: A. Della Corte, L’opera comica italiana nel 1700 (2 bd, 1923). E.S-m Angelica [-nje'-]. 1. Orgelstämma ->Vox angelica. — 2. A., (fr. angélique), teorbartad luta med 16—17 diatoniskt stämda, enkla sensträngar, förekommande under 1600- och 1700-talen. Den var lättare att spela än vanlig luta och föredrogs därför ofta av amatörerna. d. F. Angeli'ni [andse-], Giovanni An-r e a, ->Bontempi. AngelFni [anSsje-], T a t i a n a Annie, film- och operettsångerska, koloratursopran (f. 1923 23/ø), dotter till den svenske sångpedagogen av rysk börd Mikael A. (f. 1870 4/4), eg. greve de Sjereme-t i e v. A., som sedan 1946 är verksam som populär -och kabaretsångerska i USA, har utbildats av fadern och debuterade i Queen’s Hall i London 1936. Hon blev mer allmänt känd genom insjungningen av Snövits roll i den svenska versionen av Disneys film med samma namn (1938) och uppträdde 1945 som Sylva Varescu i Csardasfurstinnan i folkparkerna samt gästspelade 1946 i Finland i denna roll. Hennes bror Mikael (M i s c h a) Gustaf Adolf A. (f. 1919’ 17/«) har uppträtt som violinist och som kapellmästare i underhållningsorkestrar. G. P. Angiolfni [and3O-], G a s p a r e, italiensk dansör och koreograf (1723—96). A. var i ett par perioder balettmästare vid Wienoperan och gjorde där bemärkta insatser som koreograf med bl. a. Don Juan (1761), Semiramis (1765), Ales-sandro (1774) och L’orphelin de la Chine (s. å.), till vilka musiken komponerades av Gluck. Under åren 1766—73 verkade han i Ryssland och bidrog där till skapandet av en nationell balett med inslag av folkdans. År 1775 blev A. balettmästare i Milano. Svuren motståndare till Noverre publicerade han ett par stridsskrifter, Lettere al Signor Noverre sugli pantomimi (1774) och Riflessioni sopra Vuso dei programmi ne’ balli pantomimi 127 (1775), vari han förklarade dennes pan-tomimiska balett estetiskt mindervärdig och hävdade den »absoluta» dansens överlägsenhet. K. R-n d'Anglebert [dapglbä/r], Jean Henri, fransk klaverspelare och tonsättare, kam-marclavecinist hos Ludvig XIV från 1662. d’A., som utbildats av de Chambonnières, strävade i sina klaververk, innehållande sviter ur samtida operor, variationer, fugor m. m., bl. a. att formellt utvidga sviten. Han gav också de första anvisningarna i fransk klaverlitteratur om utförandet av utsmyckningarna. Verk: Pièces de clavessin (1689; nytr. av Marguerite Roesgen-Champion i Publications de la société frangaise de musicologie, Monuments bd 8). Litt.: C. F. Weitzmann och M. Seiffert, Ge-schichte der Klaviermusik (31899); A. Pirro, Les clavecinistes (1924). B. A. Anglès [anslä's], H i g i n i, spansk musikforskare (f. 1888 1/i), en av de främsta kännarna av Spaniens medeltida musik och utgivare av talrika spanska verk från senmedeltiden och renässansen. A., som 1933 blev prof, vid univ. i Barcelona, studerade 1900—13 filosofi och teologi i Tarragona och därefter musik och musikvetenskap i Barcelona, det senare för Pedrell samt för tyskarna Gurlitt och F. Ludwig. — Han har grundat en publikationsserie av äldre spansk musik, Publicacions del Departement de Musica de la Biblioteca de Catalunya, 14 bd ff., utg. kataloger över viktiga spanska musikhandskrifter och tryck samt studier i spansk musikhistoria. Verk: Catälog dels manuscrits musicals de la Collecciön Pedrell (1921), Johannes Pujol opera omnia (1926—32), Juan B. J. Cabanilles samtliga orgelverk (1926 ff.), Las melodias del trobador G. Riquier (1926), El cödex musical de las Huel-gas (3 bd, 1931), La musica a Catalunya fins al segle 13 (1935), Die mittelalterliche Musik Spaniens und ihre religiöse Bedeutung (i Jahres-bericht der Görres-Gesellschaft 1938), La musica en la corte de los Reges Catolicos och La musica en la corte de Carlos V (Monumentos de la musica espanola 1—2, 1941—44) m. m. C.-A. M. Anglä's (av fr. anglaise; urspr. »con-tradanse anglaise», engelsk kontradans), gruppdans i 2/4-takt som vann terräng under 1700-talet och förblev populär till 128