ARNE skickligaste trumpetare, vars stil ivrigt efterbildats. Hans spel är oftast rått och opolerat men präglat av stor rytmisk spänst och fantasifulla improvisationer. Efter att i flera år ha spelat på olika danslokaler i New Orleans negerkvarter kom A. 1921 till King Olivers jazzorkester i Chicago, där han snart blev den dominerande stjärnan. År 1923 flyttade han över till New York och ägnade sig senare endast åt gästuppträdanden i olika ensembler. Han besökte 1932 Europa, och 1933 utsträcktes turnén även till Skandinavien. Med en egen ensemble, The Hot Five (senare utökad till The Hot Seven), har han gjort ett stort antal grammofoninspelningar. A. har även medverkat i film. Litt.: R. Goffin, Horn of plenty. The story of L. A. (1947). Å. L-y Arne [a:n], Thomas Augustin e, engelsk tonsättare (1710—78), en av det engelska 1700-talets mest betydande, vilken för eftervärlden är känd främst för tonsättningen av den engelska nationalhymnen Rule, Bri-tannia, som urspr. utgjorde finalen i maskspelet Alfred (1740). Hans musik till Shakespeares skådespel och Miltons Comus (1738) är delvis påverkad av engelska folkmelodier. A. försökte sig även som operakompositör i solooperans genre. Verk (utom nämnda): Artaxerxes (1762), Olimpiade (1764) m. fl. operor, maskspel, balladoperor och scenmusik; oratorierna Abel (1744) och Judith (1764); orkester- och kammarmusik; klaverstycken; kör- och solosånger. Litt.: Biogr. av H. Langly (1938; med verkfört.). E. S-m Arnér, Ernst Åke Gotthard, musiker (f. 1913 21/4), sedan 1936 domkyrko-organist i Växjö och dessutom sedan 1943 musiklärare vid småskoleseminariet där. A. avlade organistex. 1929 i Västerås och studerade sedan vid MK i Stockholm, där han avlade högre organistex. 1933, kyrko-sångarex. 1934 och högre musiklärarex. 1935, samt slutligen i Berlin för Heit-mann. Han har bl. a. bearbetat äldre musik samt som orgelspelare framträtt i svensk, dansk och engelsk radio. G. M. 163 Arnesen, Arne, norsk violinist (f. 1914 24/3), konsertmästare för altviolinerna i Filharmonisk selskap i Oslo sedan 1945 och medlem av dess stråkkvartett. A. har studerat vid MK i Oslo samt för Haaland, Fjeldstad och Ipolyi. Åren 1940—45 var han anställd som violinist vid »Harmonien» i Bergen. ö. G. A'rnheim [-hahn], A m a 1 i e, tysk musikforskare (1863—1917). Jämte sångstudier för bl. a. Pauline Viardot-Garcia bedrev A. i Berlin även musikvetenskapliga studier för Kretzschmar, Friedlaen-der, Fleischer och J. Wolf. Skrifter: Le devin du village von Jean-Jacques Rousseau und die Parodie Les amours de Bastien et Bastienne (i SIMG 1902/03), Ein Bei-trag zur Geschichte des einstimmigen weltli-chen Kunstliedes in Frankreich im 17. Jahr-hundert (i SIMG 1908/09), Ans dem Bremer Musikleben im 17. Jahrhundert (i SIMG 1910/ 11) m. fl. S. W. A'rnholtz, Arthur, dansk språk- och musikforskare (f. 1901 28/n), dr phil. 1938, lektor i sångens historia samt talets och sångens estetik vid Köpenhamns univ. sedan 1943. A. studerade sång samt språk, rytmik och musik vid univ. i Cambridge, Freiburg im Breisgau och Leipzig och blev 1928 cand. mag. Han var 1929—33 adjunkt vid Aabenraa Stats-skole och 1933—38 lektor i danska vid Berlins univ. samt 1938—43 adjunkt vid Lyngby Statsskole. Medutg. av Gamle danske Viser (5 bd; 1941—42). Skrifter: Studier i poetisk og musikalisk Rytmik (diss. 1938) samt talrika uppsatser i in-och utländska tidskr. om sångens och talets estetik. H. G. A'rnljot, opera (»handling») i 3 akter. Musik av W. Peterson-Berger till egen text, byggd på Snorre Sturlassons Olav den heliges saga och B. Björnsons diktcykel Arnljot Gelline. Uppförd ffg.: Stockholm 1910. — Huvudroller: Arnljot (baryton), Gunhild (sopran), Unn (mezzosopran), Vaino (sopran), Sigurd i Sland-rom (tenor), konung Olav (baryton). I form av taldrama med musikinlägg ges A. sedan 1935 vid ->Frösöspelen. G. P. Arnold, Carl d. ä., norsk musiker av tysk börd (1794—1873), son till J. G. A. och far till C. A. d. y. — A., som var elev av bl. a. A. Schmitt (piano) och J. A. 164