ARNOLDSON, S. Sigrid Arnoldson. studerade samtidigt sång för Günther och en tysk kafésångare Wieser. Han debuterade 1855 på Mindre teatern som Farinelli och sjöng där till 1858, då han debuterade på K. teatern som Max i Friskytten. A. gästspelade på Hofoper i Berlin 1870. — LMA 1865. Litteris et artibus 1878. Roller: Tamino i Trollflöjten, titelr. i Robert av Normandie, Raoul i Hugenotterna, titelr. i Tannhäuser och Lohengrin, George Brown i Vita frun, titelr. i Fra Diavolo, Postiljonen från Longjumeau och Faust, greve Almaviva i Bar-beraren i Sevilla, Arnold i Wilhelm Tell, titelr. i Ernani, Radames i Aida, Bergakungen i Den bergtagna, Rolf i Vikingarna o. a. Litt.: Biogr. i Teater och musik 1876 och i SM 1881; F. Hedberg, Svenska operasångare (1885). G.P. Oscar Arnoldson. Ritva Aro. Arnoldson, Sigrid, operasångerska, sopran (1861—1943), dotter till O. A., en av de mest firade vokalartisterna under decennierna kring 1900, särskilt ryktbar för sin tekniskt fulländade behärskning av röstmedlen och sin ypperliga koloratur. Efter sångstudier för fadern och F. Arlberg i Stockholm, Désirée Artöt i Berlin och M. Strakosch i Paris debuterade hon 1885 på operan i Prag som Rosina i Barberaren i Sevilla, en roll, som sedan räknades bland hennes yppersta. Med gästspelen i Europa och USA på 1880- och 1890-talen (Metropolitan 1893—94) nådde hon världsrykte, och särskilt i Ryssland firade hon sannskyldiga triumfer. I Stockholm sjöng Sigrid Arnoldson ffg. 1882, och få år senare nämndes hon redan som en av vårt lands främsta sångerskor. Hon uppträdde flera ggr på K. teatern, bl. a. vid längre gästspel 1897, 1902 och 1905. Hennes sista konsertframträdande i Stockholm ägde rum 1916. Sigrid Arnoldson var senare verksam som sångpedagog i Wien 1922—38, då hon återvände till Stockholm. — Hovsångerska 1911 samt »solist» vid ryska hovet och kammarsångerska vid österrikiska samt en rad tyska hov. LMA 1910. Litteris et artibus i briljanter 1897. — G. 1888 m. den österrikiske impressarion Alfred Fischof (d. 1925). Som sångerska var Sigrid Arnoldson en lysande representant för den italienska bel canto-sången. Stämman var ej stor men av sällsynt lyster och bärkraft. Som exempel på hennes högt uppdrivna teknik nämna samtida bedömare främst hennes legato och hennes drill — även kedjedrill — vari hon säges ha haft få eller inga medtävlare. Även hennes dramatiska förmåga stod på ett synnerligen högt plan. Hon hade tidigt gjort ett antal grammofoninsjungningar och intog omkr. 1900 en rangställning även på detta område. Roller: Cherubin och Susanna i Figaros bröllop, Zerlina i Don Juan, Margareta av Valois i Hugenotterna, titelr. i Dinorah, Rosina i Barberaren i Sevilla, Adalgisa i Norma, Amina i Sömngångerskan, Marie i Regementets dotter, Violetta i La traviata, Oscar i Maskeradbalen, Nedda i Pajazzo, Margareta i Faust, Baucis i Philémon et Baucis, Julia i Romeo och Julia, titelr. i Mignon, Ofelia i Hamlet, titelr. och Micaela i Carmen, titelr. i Lakmé och Manon, Charlotte i Werther m. fl. Litt.: M. Josephson, S. A. (i Ord och Bild 1897); biogr. i SM 1909 och 1911. G.P. 167 168