AUGUNDSSON notskrift angives med en resp, två punkter efter nothuvudet. I. B-n Augundsson, T o r g e i r, ->Myllargu-ten. Augusti, Lovisa Sofia, f. Salomon, operasångerska, sopran (1756—90). A. tilldrog sig redan vid debuten 1773 uppmärksamhet genom sin behagliga apparition och vackra röst. Hon uppträdde senare — räknad som en av den svenska operans »första och bästa sångerskor» och en kort tid rivaliserande med fru Olin — som Eurydice i Glucks Orfeus och Astrild i P. M. Bertons opera Silvie. — Hovsångerska. LMA 1788. — G. m. violinisten F. B. Augusti, anställd i K. hovkapellet 1773—87. E. S-m Augustfnus, A u r e 1 i u s, kyrkofader, hymndiktare (354—430), biskop i Hippo från 395; helgon. A:s De musica (6 böcker; ty. övers. 1937; eng. övers. 1939) är i huvudsak en avh. i metrik. Kyrkomusiken, särskilt den milanesiska gudstjänsten, behandlade A. flerstädes i sina skrifter. Hans på antika idéer grundade åsikter om musikens socialpedagogiska betydelse gingo igen i hela den medeltida musikuppfattningen och påverkade i viss mån även Luther. Litt.: H. Edelstein, Die Musikanschauung Augustins nach seiner Schrift »De musica» (diss. 1929); G. Borghezio, La musica in Sant’ Agostino (1931); G. Pietzsch, Die Musik im Erziehungs- und Bildungsideal (1932). J. H. Å. Auktorsrätt ->Musikalisk äganderätt. Aulén, Gustaf Emanuel Hildebrand, teolog (f. 1879 15/ö), teol. dr 1915, prof, i systematisk teologi vid Lunds univ. 1913 —33 och däreftei' biskop i Strängnäs stift. — LMA 1938 och dess preses sedan 1944. A., vilken som tonsättare framträtt med bl. a. melodin till psalmen Fädernas kyrka (SvK 1939 nr 169; dessutom nr 147, 235 och 332) har ägnat stort intresse åt kyrkomusiken och därför ofta anlitats för offentliga uppdrag i sådana frågor; ordf, i 1933 och 1936 års koralbokskom-mittéer och i 1939 års liturgisk-musikaliska kommitté. Han är sedan 1928 ordf, i Kyrkosångens vänner. Skrifter (i musikaliska ämnen): Liturgiska förnyelsesträvanden och evangelisk kristendom (1928), Den nya koralboken. En presentation (1940) och en rad tidskr.-art. J. H. Å. Aule't, aulosblåsare. — A u 1 e t i'k, solomusik för ->aulos. 199 AULIN, TOR. Violinisten, dirigenten och tonsättaren Tor Bernhard Vilhelm Aulin, f. 1866 10/0 i Stockholm, d. 1914 J/3 i Saltsjöbaden, var genom sitt djupa konstnärliga allvar, sin initiativrikedom och organisationsförmåga en av sin tids ledande krafter i det svenska musiklivet. Han gjorde genom den av honom grundade och ledda ->Au-linska kvartetten en mycket betydande insats som både konstfrämjare och folk-bildare; sak samma gäller hans verksamhet som dirigent. Bland dåtida svenska violinister stod Aulin i främsta ledet, och han var även en gedigen tonsättare. Aulin studerade violin först för morbrodern, K. Holmberg, samt för Anna Lang 1875 och Gellrich 1876. Åren 1877—83 studerade han vid MK i Stockholm violin för J. Lindberg och harmonilära för C. Nordqvist. Han fortsatte 1884—86 sina studier i Berlin för Sauret (violin) och P. Scharwenka (komposition). Aulin var anställd som violinist i Fexers orkester i Stockholm 1881—84 och som konsertmästare först i Sveasalens orkester 1888 och sedan i K. hovkapellet 1889—1902. Sina främsta insatser gjorde han dock som grundare av och i ett kvartsekel även primarie i Aulinska kvartetten samt som initiativtagare till och ledare av såväl Svenska musikerförbundets orkesterkonserter i Stockholm 1900—02 och Konsertföreningen i Stockholm 1902—09 samt som dirigent för Göteborgs orkesterförening och Filharmoniska sällskapet där från 1902, tills han med utgången; av vårsäsongen 1912 måste nedlägga taktpinnen på grund av sjukdom. Vid sidan härav tjänstgjorde han som kapellmästare vid Dramatiska teatern i Stockholm 1907— 09 och vid Sydsvenska filharmoniska föreningen i Malmö 1907—08. — LMA 1895. Aulins verksamhet inom orkester- och kammarmusikens områden präglades av rastlöst nit för att göra så många som möjligt delaktiga av musikens värden; han var själen i den glansperiod för kammarmusiken, som rådde i Stockholm kring sekelskiftet, och hans turnéer med Aulinska kvartetten voro en verklig pioni -ärinsats för den stora tonkonstens spridning i Sveriges alla bygder. Han odlade såväl äldre som nyare musik och omhuldade ej minst svensk musik, spec. verk av Berwald, Norman och Sjögren. Aulins violinspel präglades liksom hans dirigering av teknisk gedigenhet och sund musikalitet. Medfödd lätthet för att ej 200