AU LIN -V OGHERA Aulin-Voghe'ra, I w a Alida, sångerska, alt (f. 1900 12/io), dotter till T. A. Efter studier för sin mor samt i Berlin för Bachner (sång) och Juon (musikteori) har A. sedan 1925 ofta anlitats som solist vid oratoriekonserter landet runt. — G. 1926—43 m. kormästaren T. Voghera.G. p. Aulodi', sång med ackompanjemang av aulos. Aulos [a0'-] forngrekiskt, eg. mindre-asiatiskt träblåsinstrument av skalmejtyp med ett el. vanl. två cylindriska rör och dubbelt rörblad. De två rören voro lika långa och i regel endast det ena försett med fingerhål. Huruvida de blåstes omväxlande el. tillsammans (varvid det ena möjligen användes för melodi- och det andra för bordunstämma) är omstritt. A. brukades bl. a. vid de kultiska offren och i dramat men även som självständigt soloinstrument. Litt.: Kathleen Schlesinger, The Greek aulos (1939). C.-A.M. Aumer [åmä:'r], Jean, fransk balettmästare (1776—1833). A. var elev av Dau-berval, framträdde först i Bordeaux och debuterade i Paris 1798. Snart nog för tung för att dansa ägnade han sig i fortsättningen enbart åt koreografi. Han blev 1807 balettmästare i Lyon och kom, efter några år i Kassel, 1815 till Wien, varifrån han 1820 återvände till Paris. Hans första balett var Jenny ou Le mariage secret (Det hemliga äktenskapet, Sthlm 1815). Bland senare kompositioner märkas Aline, Reine de Golconde (1823), La Somnambule (1827, Sömngångerskan i Provence, Sthlm 1835), La belle au bois dormant (1829) och Manon Lescaut (1830). K. R-n Aumere [a'omere], Hubert, estnisk violinist (f. 1913 14/s), broder till violinisten Zelia Uhke-A., sedan 1943 konsertmästare vid Staatsoper i München och lärare vid MA där. A. genomgick Tallinns (Revals) MK och studerade senare för Flesch i London. Åren 1939—43 var han konsertmästare vid Tallinns radio. Han har efter andra världskriget grundat en stråkkvartett, som bär hans namn, och är även en uppskattad solist. e. T. Aurelia'nus Reomensis, fransk musikteoretiker under senare delen av 800-talet. A:s arbete Musica disciplina (tr. i Ger- bert 1) innehåller jämte grekiskt påverkade spekulationer goda upplysningar om samtida musikpraxis. J. H. Å. Auric [åri'k], Georges, fransk tonsättare (f. 1899 15/3). Utbildad vid MK och Schola Cantorum i Paris av bl. a. d’Indy, anslöt sig A. i början av 1920-talet till den radikala tonsättarfalangen Les ->six. Han har träffande karakteriserats som »musikalisk hedonist» och hans konst, som i viss mån påverkats av dels Stravinskij, dels den estetik författaren J. Cocteau lanserade 1918, är utpräglat antiromantisk. Bild sp. 206. Verk: En opéra-comique, Sous le masque; baletterna Les fåcheux (1923), Les matelots (1925), Pastorale (1926) och Les enchantements d’Alcine (1929) m. fl. verk för scenen; filmmusik; pianokompositioner och sånger (med texter av bl. a. J. Cocteau och R. Radiguet). Litt.: Biogr. i RM 1926; R. Dumesnil, La mu-sique contemporaine en France (1930); P. Lan-dormy, La musique frangaise après Debussy (1943). K. R-n Auroras bröllop ->Törnrosa. Aurresku [åresky'], baskisk gruppdans i åtta turer (entra, atzescu, zortzico, pa-samano, desafio, jandango, arin-arin och galop), vari männen ha ledningen och kvinnornas roll är mera passiv. K. R-n Aus der neuen Welt, ty., Z nového svéta, tj., Från den nya världen, symfoni nr 5 e-moll, av A. Dvorak, op. 95 (New York 1893; Gbg 1906), i vilken tonsättaren begagnat tematiskt material, som bl. a. härletts eller imiterats från neger- och indianmusik. Å- E-y Aus meinem Leben, ty., Z mého zivota, tj., »Ur mitt liv», stråkkvartett, e-moll, av B. Smetana (1876), där tonsättaren velat i toner framställa sina levnadsöden. Austad, T o r k j e 11 Aslaksson, norsk spelman, violinist (1803—75). A., som begagnade »flatfele» och var känd för ovanligt kraftig ton, skapade fasta mönsterformer av tidigare varierande former av vallåtar. ö. G. Austin [å:'stin], Ernest, engelsk tonsättare (1874—1947), bror till F. A. Urspr. köpman ägnade sig A. först vid 33 års ålder åt musiken, där han närmast var autodidakt och visar en viss modern tendens. 203 204