DE AZCUE A've ma'ris stella, lat., Hell, havets stjärna, inledningsorden till en katolsk hymn ägnad Jungfru Maria. Äldsta bekanta källa är fr. 800-talet, författaren okänd, i varje fall varken Venantius, den helige Bernhard el. konung Robert av Frankrike, som nämnts, möjligen däremot Paulus Diaconus (d. 799), som skrivit den världsberömda »solmisationshymnen» ->Ut quaeant laxis. A. användes alltjämt i katolsk liturgi som breviariehymn för olika Mariafester och har översatts till många folkspråk. Dess vanliga melodi är en av de skönaste gregorianska sånger vi känna; i flerstämmig form är a. bekant åtminstone från 1200-talet (i London B. M. Add. 16975), ett hymnarium från Lire i Nor-mandie). C.-A.M. A ve regi'na caelo'rum, lat., Hell, himlarnas drottning, inledningsorden till en av de fyra katolska ->Maria-antifonerna (först känd genom en engelsk 1100-tals-hdskr.), ofta använda i kyrklig poesi (hymner och sekvenser). Den gregorianska melodin i 6. kyrkotonen har även en enklare form. C.-A. M. A'verkamp, Anton, holländsk körledare och tonsättare (1861—1934), dir. för MK i Utrecht från 1914. A. studerade för bl. a. Kiel och Rheinberger (komposition) samt Messchaert (sång). Han grundade och ledde 1890—1918 Amsterdamsch A Cappella Koor, internationellt berömd för framföranden av äldre kyrkomusik. Hans verk omfatta en opera, orkester- och kammarmusik, körverk och sånger samt handboken De Koordirigent (1933). G. B. Avice'nna, latiniserad form för ->Ibn Sinä. Avison [ä'vison], Charles, engelsk musikestetiker (omkr. 1710—70), organist i Newcastle-upon-Tyne från 1736. A., som var elev av Geminiani, visar en för tiden märklig förståelse för rent musikaliska skönhetsvärden i melodik och harmonik. Han utgav Marcellos psalmer med eng. text (1757; tills, m. J. Garth). Verk: Orkester- och kammarmusik, bl. a. 12 Concerti ä 4 (1766; nytr. 1932). — An essay on musical expression (31775; ty. uppl. s. å.). S. W, Avkoppling på orgel ->Utlösning. Avskedssymfonin, ty. Abschiedsympho- nie, namn på F. J. Haydns symfoni fiss-moll, nr 45 (1772). Namnet hänför sig till finalen, varunder den ene efter den andre av de spelande avlägsnar sig, till dess blott två violinister återstå. Haydn ville på detta skämtsamma sätt antyda för sin herre, furst N. Esterhåzy, att musikerna längtade från sommarvistelsen på slottet Eszter-håza till vintersäsongen i Eisenstadt, där de hade sina familjer. G. T. Axelson, Sten-Åke, dirigent (f. 1906 13/o), sedan 1939 ord. kapellmästare vid K. teatern, där han 1933 blev repetitör och 1934 biträdande kapellmästare. A. har studerat i Berlin 1923— 24 (F. Koch, musikteori och dirigering), i Paris 1924—25, vid MK i Amsterdam 1928—32 och MK i Stockholm 1933. Han har gästdirigerat vid ett flertal svenska orkesterföreningar samt även med fram gång besökt Danmark, Finland och Norge. A. är för säsongen 1947—48 anställd som gästdirigent vid Stiftelsen Malmö konserthus och Stadsteatern där. — G. 1935—47 m. operasångerskan Ruth Moberg. G. M. Äxman, Emil, tjeckisk tonsättare och musikskriftställare (1887—1949), dr phil. 1912. A. var en av den yngre tjeckiska tonkonstens mera betydande företrädare och var elev av bl. a. Novåk. Han anställdes 1913 som musikarkivarie vid Prags folkmuseum och 1938 som sekr. vid tjeckiska akademin. Verk: 6 symfonier, två symfoniska dikter, en sinfonietta, en violinkonsert o. a. orkesterverk; kammarmusik; kantater o. a. körverk, sånger med orkester och med piano m. m. — Mähren in der tschechischen Musik des 19. Jahrh. (diss. 1912). G.M. Ayre ->Air. de Azcue [ös a'hkoä], Resurrec-cion Maria, spansk (baskisk) tonsättare, musik- och språkforskare (f. 1864 5/8), dir. för Academia de la Lengua Vasca i Bilbao. A. har skrivit operor, zarzuelas och kyrkomusik samt utg. Cancionero populär vasco (12 bd, 1923—24) m. fl. folk-loristiska arbeten. Å.Å. 209 210