BACH Johann Ambrosius Bach, fader till Johann Sebastian Bach. Samtida oljemålning. utgrenade släkt blevo J ohann Sebastian Bach och hans söner, hos vilka släktens musikaliska genialitet kulminerade. Som stamfar betraktade Johann Sebastian mjölnaren Vi tus (ty. Veit) Bach (2), som efter att ha vistats i Ungern återvände till Wechmar omkr. 1590, och vars son Johann (4) utbildades till musiker hos farbrodern Caspar Bach (3), stadspipare i Gotha. Denne Johann bör emellertid enl. nyare forskningar icke förväxlas med den »Hans speleman» i Wechmar — likväl tillhörig släkten — vars glada fiollåtar voro kända från Gotha i norr till Schmalkalden i söder. Medan den från Johanns bror P h i 1 i p p (el. Lips) Bach (5) utgående grenen först med sonsonen Jacob (6) yrkesmässigt ägnat sig åt musik, blevo redan Johanns söner yrkesmusiker: Johann (7) organist i Erfurt, Christoph (8) stadsmusikant i Weimar, Erfurt och Arnstadt och Heinrich (9), först stadspipare, därefter organist i Arnstadt. I dessa städer ha deras av-komlingar varit verksamma i liknande befattningar in på 1800-talet. Inom Johann Bachs (7) gren märkes sonsonen Johann Bernhard (19), organist och kammarmusiker i Eisenach, med sonen Johann Ernst (20), kapellmästare i Weimar. Heinrich Bach (9) åtnjöt, liksom sonen, organisten Johann Christoph (16) i Eisenach, gott anseende för sina motetter och orgelstycken. En annan son var organisten i 215 Gehren, Johann Michael Bach (17), far till Johann Sebastians första hustru, Maria Barbara. Christoph (8), en tredje son till Johann Bach (4) i Wechmar, blev stadsmusikant i Weimar, Erfurt och Arnstadt. I sistnämnda stad föddes hans tre söner Georg Christoph (13) och tvillingarna Johann Christoph och Johann Ambrosius (14 och 15). Den förstnämnde blev kantor i Schwein-furt och stamfader för en frankisk gren; Johann Christoph var verksam som hov-och stadsmusiker i Arnstadt, medan Johann Ambrosius (1645—95) innehade samma befattningar i Eisenach. Han förmäldes 1668 med Elisabeth Lämmerhirt och var fader till Johann Sebastian. Såväl Johann Ambrosius som Johann Christoph bortrycktes i sina bästa år. Johann Christophs (14) avkomlingar voro verksamma som organister till in på 1740-talet. Johann Ambrosius (15) hade fyra söner, alla yrkesmusiker, bland vilka märkas Johann Christoph (21), organist i Ohrdruf, och Johann Sebastian (24), båda med vardera fem söner i sina fäders yrke. Johann Sebastian Bachs söner voro betydande tonsättare, ehuru representerande skilda stilriktningar inom 1700-talets musikaliska utveckling. Den äldste, WilhelmFrie-demann Bach (25), blev 1746 director musi-ces och organist i Halle a. d. Saale, och Carl Philipp Emanuel (26) kom 1767 till Hamburg som Telemanns efterträdare i kyrkomu-sikdirektorsämbetet. Den yngste av sönerna i Johann Sebastians första äktenskap, Johann Gottfried Bernhard (27), dog ung och hann aldrig infria de rika förhoppningar, som fästes vid honom. I Johann Sebastians äktenskap med Anna Magdalena Wilcken föddes 13 barn, av vilka dock endast två sönei’ nådde bestående rykte som musiker. Den äldre av dem, J o-hann Christoph Friedrich (28) verkade från 1756 som kapellmästare i Bückeburg, medan den yngre, Johann Christian (29) var domkyrkoorganist i Milano och senare kapellmästare i London. Vid sidan av Carl Philipp Emmanuel, hans äldre halvbroder, var han den historiskt mest betydande av Johann Sebastian Bachs söner, men också den som i levnadssätt och uppfattning skarpast skilde sig från familj etraditionen. — Med Johann Christoph Friedrichs son, den betydande orgel- och kla-verspelaren Wilhelm Friedrich Ernst Bach (30) (1759—1845), som var verksam som hovcembalist i Berlin, utslocknade släkten Bach på manssidan. Litt.: C. S. Terry, The origin of the family of Bach musicians (1929); E. Reeser, The sons of Bach (1947). C.-A.M. 16. Bach, Johann Christoph (1642—1703), son till 9, organist i Eisenach 216