BACH, J. S. och som tonsättare den mest betydande i familjen Bach av äldre generation, framför allt på kyrkomusikens område. B:s bibliska historia Es erhub sich ein Streit, altsolokantaten Ach, dass ich Wassers genug hätte och enstaka andra konsertanta verk samt motetter och orgelkoraler ha utgivits i nytr., en fuga i Ess-dur i den stora Bach-uppl. (bd 36 nr 12) under Johann Sebastians namn, en lamentation för solobas Wie bist du denn, o Gott (i DDT 53/54) under J. P. Kriegers namn. Litt.: F. Rollberg, J. C. B. (i ZMW 1928/29); M. Fischer, Die organistische Improvisation im 17. Jahrhundert (1929). — En tematisk fört, över hans kompositioner utg. av M. Schneider i BJ 1907. C.-A. M. 17. Bach, Johann Michael (1648 —94), son till 9, från 1673 organist och instrumentmakare i Gehren vid Arnstadt. B. var en beaktansvärd tonsättare av koralförspel och motetter, av vilka dock endast ett fåtal bevarats. I nytr. föreligga motetter (i DDT 49—50) och orgelkompositioner (i EDM, Reihe 1:9); kompositionsfört. i BJ 1907. — B:s yngsta dotter, Maria Barbara, blev Johann Sebastians första hustru och moder till sex barn, däribland Wilhelm Friedemann och Carl Philipp Emanuel. C.-A. M. 19. Bach, Johann Bernhard (1676 —1749), son till 11, organist i Erfurt, där såväl fadern som två farbröder voro musiker, senare i Magdeburg och 1703 Johann Christophs (16) efterföljare som organist och hovmusiker i Eisenach. B. var en dugande kompositör, och särskilt kunna framhållas hans gedigna orgelverk. Verk: 4 orkestersviter (en — i g-moll — publicerad i nytr. av A. Fareanu 1920); koralkantater, klaverkompositioner, orgelkoraler etc. C.-A. M. 20. Bach, Johann Ernst (1722—77), son till 19, från 1766 kapellmästare i Wei-mar. B. studerade först juridik och praktiserade som advokat i Eisenach, där han 1748 blev biträdande organist åt fadern. Verk: Kantater, motetter och psalmer; violinsonater; Sammlung auserlesener Fabeln mit Melodeyen (1749; nytr. av H. Kretzschmar i DDT 42). — Företal till Adlungs Anleitung zu der musikalischen Gelahrtheit (1758). C.-A.M. 23. Bach, Johann Jakob (1682— 1722), son till 15 och bror till Johann Sebastian, verksam som »hautboist» i Karl XII:s armé och från 1712 i K. hovkapellet i Stockholm. Efter studier tills, m. Johann Sebastian hos den äldre brodern Johann Christoph (1671—1721), som var organist i Ohrdruf, och 217 hos faderns efterföljare J. H. Halle i Eisenach tog B. anställning i Karl XII:s livgarde 1704. Det var vid detta tillfälle, som Johann Sebastian skrev sitt bekanta »Capriccio vid en älskad broders avresa». Med svenska hären kom B. till Turkiet, varifrån han hemkallades 1712 för att inträda i hovkapellet. På vägen till Sverige tog han lektioner hos den berömde flöjtis-ten P. G. Buffardin i Konstantinopel. B. var i Stockholm gift 2 ggr men efterlämnade endast en dotter. Litt.: H. J. Rausch, Der Stockholmer Bach (i programhäftet för Eisenacher Bachtage 1939). C.-A. M. BACH, JOHANN SEBASTIAN (24). Sp. Bachs lärlings- och vandringsår 220 Tiden i Weimar och Köthen . .. 221 Leipzig-tiden ...................... 224 Bachs kompositioner och stil .. 227 Verkförteckning .................... 230 Litteraturförteckning .............. 235 Den tyske tonsättaren Johann Sebastian Bach, f. 1685 21/3 i Eisenach, d. 1750 28 / 7 i Leipzig, är en av den västerländska tonkonstens obetingat största gestalter, i vars konstnärliga gärning såväl traditionerna från det äldre, polyfona tonspråket och den monodiska stilen i det italienska musikdramat som den nya, efter 1600-talet framträdande harmoniken sammanfattats och ingått en idealisk förening. Man är van att vid sidan om Händel i Bach se den störste representanten för vad som kallas barockmusik. Detta är så tillvida riktigt som Bach tillämpat sin samtids praxis och därigenom organiskt tillhör stilperioden. Han har sålunda använt epokens karakteristiska former, fuga, concerto, svit, sonata osv. inom det instrumentala området, liksom han i sin kyrkomusik begagnat kyrkokonsert och -kantat samt den italienska operans recitativ och aria. Det är också sant, att Bach, liksom många av sina samtida, intensivt utnyttjat de nederländska skolornas kontrapunktiska satsart. överförd till instrumentalmusiken nådde denna satsteknik fulländningen i Bachs fugakonst. Även den fasta förankringen i den för tidens protestantiska religiositet karakteristiska lutherska koralvisan ger en speciell karaktär åt hans konst. Men universaliteten i hans tonspråk spränger samtidigt alla gängse stilistiska normer, och Bach kan i så måtto ej — lika litet som andra stora mästare — inpressas i övliga fastställda schemata. Mitt i en tid av begynnande kyrko-musikaliskt förfall, av subjektiv överkänslighet och ytlig rationalism har Bach ensam lyckats förena motsatserna i protestantisk ortodoxi och pietistisk fromhet. Hos honom sammansmälter 218