BACHER av E. Guiraud (komposition) vid MK i Paris, fick 1890 Rompriset för kantaten Cléopåtre och tonsatte sedan som stipendiat en dramatisk legend Fiona. Mera allmänt känd blev han strax efter återkomsten till Paris med operan Scemo (1914) och denna berömmelse underhöll han sedan framför allt som kompositör för scenen. Verk (utom nämnda): Operorna Quand la cloche sonnera (1922), Jardin sur 1’Oronte (1932); orkesterverk; Süryä för soli, kör och orkester, sånger m. m. Litt.: P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1943). K. R-n Ba'cher, J o s e p h, tysk instrumentkännare (f. 1900 18/3), dr phil., gymnasielärare i Linz, där han 1935 även blev lärare i blockflöjt vid Brucknerkonser-vatoriet. B., som gjort sig känd som skicklig gitarrist och gambaspelare, har särskilt ägnat sig åt studiet av de gamla instrumenten och deras historia. Skrifter: Viola da Gamba, Einführung in das Wesen des Violenchores und die Spielweise der alten Gambenmeister (1934) m. m. D. F. Bachner [ba:'kna(r)], Louis, amerikansk sångpedagog (1882—1945), studerade i New York, Paris och Berlin, där han från 1910 var sånglärare och 1921— 33 prof, vid MH. B. vai’ därefter verksam i USA. Han har utg. Dynamic sing-ing (1945; sv. uppl. 1949). G.P. Bach-sällskap, sammanslutningar med syfte att genom forskningar, nyutgåvor och uppföranden befrämja Johann Sebastian Bachs — och i någon mån även andra medlemmars av släkten — musikaliska verk. Flera dylika sammanslutningar uppstodo kring 100-årsminnet av Bachs död 1850. Det främsta var Bach-Gesellschaft, gr. 1850 i Leipzig av R. Schumann, O. Jahn, M. Haupt-mann och C. F. Becker. Dess viktigaste insats gjordes med den kritiska samlingsutgåvan av Bachs verk, som under åren 1851—1900 utkom i 59 bd på Breitkopf & Härtel. Bland utgivarna märkas utom Hauptmann och Becker bl. a. A. Dörffel och W. Rust. Bach-Gesellschafts verksamhet övertogs av det under H. Kretzschmar år 1900 bildade Neue Bach-Gesell-s c h a f t, som såg sin främsta uppgift i att vidga kännedomen om Bachs tonskapelser meddelst utgivandet av verk för praktiskt bruk och genom föranstaltande av Bachfester (ffg. i Berlin 1901). Bachs födelsehus i Eisenach förvärvades och gjordes till ett Bachmuseum (1907), och en årsbok, Bach Jahrbuch, utgavs 1904—39 under red. av A. Schering. Stort intresse tilldrogo sig de Bachfester, som från 1904 under K. Straubes ledning anordnades av Bachverein i Leipzig. Även andra tyska städer hade liknande organisationer. I England grundades redan 1849 på W. S. Bennetts initiativ i London en Bach-Socie-t y, som ägde bestånd till 1870, då sällskapets bibliotek överlämnades till Royal Academy of Music. Bland de många Bachföreningarna i USA intager Bethlehem Bach Choir en framskjuten ställning, gr. 1882 som Bethlehem Choral Union (->Bethlehem). Den danska Bach-Foreningen i Köpenhamn ägde bestånd mellan 1925—45 och hade till uppgift att framföra verk av J. S Bach och hans samtida. Vid regelbundet anordnade konserter uppfördes en stor del av Bachs skapelser ffg. i Danmark. Utom danskar medverkade i stor utsträckning även utländska konstnärer och körer vid dessa representationer. Ordf, var N. O. Raasted. En internationell sammanslutning av Bach-föreningar kom till stånd 1946, då Internationale Bach-Gesellschaft (Socie-tas Bach Internationalis) bildades i Schaffhausen, Schweiz. Det nybildade sällskapet under A. Schweitzers presidium avhöll sin första Bachfest i Schaffhausen 1946; sammanslutningen utger även publikationer. G. P. Bach-trumpet ->Clarino. Backer-Gröndahl ->Gröndahl. Backer Lunde, Johan, ->Lunde. Ba'ckhaus, Wilhelm, tysk pianist (f. 1884 26/3), en av samtidens främsta, redan kring sekelskiftet berömd för sitt tekniskt och musikaliskt fullödiga spel. B. har framför allt gjort sig känd för förnämliga Beethoven- och Brahms-tolkningar, som även föreligga i grammofoninspelningar. B., som varit elev till Reckendorf vid MK i Leipzig och d’Albert i Frankfurt a. M., verkade 1905 som pianolärare vid Royal College of Music i Manchester, fick samma år Rubinstein-priset och ledde 1907—08 sommarkurser vid MK i Sondershausen. Sedan dess lever han uteslutande som konsertpianist. Hans turnéer ha omfattat så gott som hela världen (Sverige 1920, 36, 41, 42 och 48). G.P. Backman, Bruno Hjalmar, finländsk organist (1882—1935), director musices, från 1907 anställd vid Alexanderskyrkan i Tammerfors. B. har komponerat orgelstycken, kör- och solosånger samt duetter. G.D. Bacon [be^kon], Ernst, amerikansk tonsättare och pianist (f. 1898 26/B). B., 247 248