BACHELET finning, äger ett galanteri och en sinnlig fyllighet i klangen, som vi vant oss vid att främst återfinna hos Mozart. Han har även planmässigt begagnat sig av kontrasterande tematik för sina sonatsatser och därmed i hög grad jämnat vägen för Haydn och de senare wien-klassikerna på denna punkt. Bach var en typisk företrädare för den »galanta stilen», men de beskyllningar man riktat mot hans galanta levnadssätt ha väl mest haft sin grund i, att det i så hög grad avvek från den protestantiska kärvheten i livsföring hos övriga medlemmarna av släkten. C.-A. M. Verk: Operor: Artaserse (Turin 1761); Catone in Utica (Florens s. å.), Alessandro nell’ Indie (Neapel 1762), Orione (London 1763), Zanaida (London s. å.), Adriano in Siria (London 1765), Carattaco (London 1767), Temistocle (Mann-heim 1772), Lucio Silla (Mannheim 1776), La clemenza di Scipione (London 1778), Amadis des Gaules (Paris 1779), inlägg i operor av andra m. m. Körverk: Gioas, re di Giuda, oratorium (1770), Endimione, kantat (1772) o. a. Orkesterverk: Sinfonier, konsertanta sinfo-nier, sinfonia för två orkestrar, flera klaver-konserter (symfonier och konserter i nytr. på Ed. Peters, Eulenburg m. fl.) etc. Kammarmusik: Kvintetter, bl. a. 6 Quintette op. 11 för flöjt, oboe, violin, viola och violoncell (nytr. i EDM Reihe 1:3; op. 11:4 och 11: 6 även i NMA 123 och 124), kvartetter (nytr. av tre kvartetter för flöjt, violin, viola och violoncell på Bärenreiter Ver lag samt av en kvartett F-dur op. 8:4 för samma besättning utg. i NMA 127), trios, duos (bl. a. 6 violinduos utg. i NMA 126 och 140), klaversextett, klavertrios, sonater för violin och klaver (3 sonater för violin el. flöjt och klaver utg. i NMA 1 och 103), sonater och stycken för klaver (bl. a. 2 sonater för klaver 4 händer utg. i NMA 4 och 115), klavermusiken utg. särskilt på Ed. Peters, m. m. — I MA:s bibliotek finnas flera unika verk i tr. och hdskr. Litt.: H. P. Schökel, J. C. B. und die Instrumentalmusik seiner Zeit (diss. München 1926); F. Tutenberg, Die Sinfonik J. C. B:s (diss. Kiel 1927); C. S. Terry, J. C. B. (1929; huvudarbetet om B., med verkfört.); A. Wenk, Bei-träge zur Kenntnis des Opernschaffens von J. C. B. (diss. Frankfurt 1932); M. Schwarz, J. C. B. (i SIMG 1900/01); H. Abert, J. C. B:s ita-lienische Opern und ihr Einfluss auf Mozart (i ZMW 1918/19); G. de Saint-Foix, Å propos de J. C. B. (i RdM 1926). Bach, David Joseph, österrikisk musikskriftställare (1874—1947), dr phil. 1923. Efter studier för Helmholtz i London, Stumpf och W. Wundt var B. musikkritiker i Wien, där han även grundat utvecklingskraftiga arbetarsymfoni-konserter, förebildliga för andra länder-245 Isak Bache. Paulus Bache. Under åren 1918—22 utgav han tills, m. J. Bittner musiktidskr. Der Merker. S.W. Bache [beHJ], Francis Edward, engelsk tonsättare och pianist (1833—58), studerade i London och Berlin och har komponerat två operor, Rübezahl och Which is which, orkester verk, kammarmusik, pianostycken samt sånger. — Hans bror, Walter B., pianist och dirigent (1842—88), var elev till Liszt i Rom 1862 —65 och ivrade för dennes konst i London även som lärare. Litt.: Constance Bache, Brother musicians (1901). Å. V. Bache [ba'ka], Isak, norsk tonsättare (f. 187 7 23/i). B., som utbildats av Ida Lie (piano) och L. Wambold (komposition), anknyter i sina verk till Griegs stil. Verk: En sonat op. 7 (1910) och Träumerei op. 5 för violin och piano; Konzert-Etude op. 1, Drei Klavierstücke op. 2 (däribland nr 1, Wiegenlied, i åtskilliga arr.) samt Norwegische Skizzen op. 3 o. a. pianostycken; sånger. H. K. Bache [ba'ka], Paulus, dansk violoncellist (f. 1882 18/3), en av de främsta konstnärerna inom dansk kammarmusik. B. är sedan 1926 lärare vid MK i Köpenhamn, där han tidigare studerat för Rüdinger; senare blev han elev till Kleng-el vid MK i Leipzig och här debuterade han 1901. Åren 1908—15 var B. solo-violoncellist i Berliner Philharmonischer Orchester. Han vai’ även en av stiftarna av Breuning-Bachekvartetten 1916 och är sedan 1931 ordf, i Kammermusikfor-eningen. — B. har framträtt i svensk radio (ffg. 1943). Sch. Bachelet [bajlä'], Alfred Georges, fransk tonsättare (1864—1944), från 1919 dir. för MK i Nancy. B., som utbildades 246