BAJADÄREN Rom. Av B:s verk, som gå tillbaka på Palestrinas stil, ha bevarats mässor och motetter samt ett Miserere (5-st.), som årl. utfördes i Sixtinska kapellet under påsken. A. L-y Bajadären, Die Bafadäre, ty., operett i 3 akter. Musik av E. Kålmån till text av J. Brammer och A. Grünwald. Uppförd ffg.: Wien 1921; Sthlm 1922; Gbg 1922. — Huvudroller: Odette (sopran), Radjami (tenor), Marietta (sopran), Napoleon (tenor). Banala, Bretislav, tjeckisk tonsättare och dirigent (f. 1897 12/2). Elev av bl. a. L. Janåcek har B. verkat som pianist, dirigent och organist i Philadelphia, USA, blev 1930 dirigent och 1937 dessutom konstnärlig ledare för radioorkestern i Brünn (Brno). Verk: Scherzo för orkester (1928), kammarmusik (bl. a. en sonat för violoncell och piano) och körverk. G. M. Bakcheios d. ä. [-chfås], Ba'cchius s e n e x, grekisk skriftställare på 300-talet. B:s enda bevarade musikskrift utgavs i latinsk övers, av M. Meibom och med titeln Isagoge musicae artis (1652; fr. övers, av J. Mersenne, 1627; med rev. grek, text av K. von Jan, 1895). En av F. Bellermann utg. musiktraktat under B:s namn (1841; fr. övers, av A. J. H. Vincent, 1847), är däremot skriven av B:s samtida, Dionysios. C.-A. M. Baker [be^kafr)], Joséphine, fransk revyartist, mulatt (f. 1906 3/u). B., som är dotter till en fransman men född i New York, sökte sig i början av 1920-talet till Paris, där hon inom kort gjorde stor lycka på revyscenen Casino de Paris. Till en början ganska primitiv både som dansös och sångerska utvecklades hon med åren till en i sin art fulländad artist. Hennes signaturmelodi har varit J’ai deux amours: mon pays et Paris. B. har flera gånger uppträtt i Sverige, ffg. 1928. Litt.: Joséphine Baker, Les mémoires (1O1927; utg. av M. Sauvage). K. R-n Baker [bei'ka(r)], Theodore, amerikansk musikskriftställare (1851—1934), dr phil. 1882. B. var efter studier vid univ. i Leipzig verksam i Tyskland till 1890; under åren 1892—1926 förlagsrådgivare till G. Schirmer, Inc., i New York, varefter han återvände till Tyskland. B. är den förste som ägnat den amerikanska indianmusiken ett grundligare studium. Skrifter: Über die Musik der nordamerika-nischen Wilden (diss. 1882), Biographical dic-tionary of musicians (1900; 41940) m. m. A. V. Ba'kfark (Bacfarc, Backfark, Bak-farkh, Bakfart, Bekwark), Valentin, ungersk lutspelare och -arrangör (1507—76), en av de mest egenartade företrädarna för det virtuosa lutspelet på 1500-talet. B., som möjligen uppfostrats i sin blivande svägerskas föräldrahem i Kronstadt och i varje fall antagit hennes namn G r e f f , blev 1549 lutenist vid Sigismund August II:s av Zåpolya polska hov men förde ett kringflackande liv som firad virtuos och misstänkt politisk agent och dog i Padua jämte hela sin familj i pesten. B. har tydligen haft italiensk musikutbildning och hans »intavoleringar» för luta omfatta alster av de största mästarna mellan Jos-quin och Lasso och utgöra jämte hans egna tonsättningar höjdpunkten i den motettiska, av instrumental-tekniska hänsyn opåverkade lutmusiken från högrenässansen. B. lär på sin dödsbädd låtit bränna upp mängder av egna verk i förbittring över, att ingen annan förmådde utföra dem tillfredsställande. Verk: Intabulatura (1552) och Harmoniarum musicarum... tomus primus (1565). — Nytr. av A. Koczircz i DTÖ 18: 2 (med biogr.; rytmi-seringarna omtvistade). Litt.: O. Gombosi, Der Lautenist V. B. Leben und Werke (i Musicologia Hungarica 2, 1935; med 10 fantasier i nytr.). C.-A.M. Bakla'nov, Georgij, rysk operasångare, baryton (1882—1938), förskaffade sig en rangplats bland tidens lyriska artister genom sin lysande dramatiska begåvning i förening med en förnämlig föredragskonst. Han har sjungit på världens förnämsta operascener och var bl. a. knuten till Chicago Civic Opera 1917—26. B. studerade först juridik men bedrev sedan sångstudier i Petersburg och för Vanzo i Milano samt debuterade 1905 på Kejserliga operan i Petersburg i Rubinsteins Demonen. Han har även gästat K. teatern i Stockholm 1920, 21, 22 och 23. Roller: Mefistofeles i Faust, Escamillo i Carmen, titelr. i Rigoletto, Jago i Otello, Tonio i Pajazzo, Scarpia i Tosca, titelr. i Boris Godu-nov o. a. G. P. 255 256