BALETT grafer och iscensatt bl. a. The rake’s progress, Checkmate och The prospect before us, Apparitions, Horoscope, Dante sonata och The quest, Comus, Hamlet och The birds. Sadler’s Wells-baletten, vars ledare är Ninette de Valois och bland vars främsta medlemmar räknas Pauline Clayden, Margaret Dale, Margot Fonteyn, Be-ryl Grey, G. Hamilton, R. Helpmann, Michael Somes och H. Turner, är sedan 1946 knuten till Covent Garden. Under 1930-talet grundade den tyske koreografen K. Jooss en skola i England; hans insatser falla emellertid, liksom andra moderna tyska och även amerikanska balettartisters, inom den fria dansens område. (~>F r i dans.) Det Kongelige Teaters balett i Köpenhamn leddes 1930—31 av Djagilev-koreografen G. Ba-lansjin, som här iscensatte bl. a. La boutique fantasque, Apollon Musagète och Barabau. Ordinarie balettmästare blev efter hans avresa H. Lander, som inledde sin verksamhet med baletten Gaucho och sedan framfört bl. a. Zaporogeme, De syv Dödssynder, Slaraffen-land, Qarrtsiluni, Vaaren och Quasi una fantasia. Den virtuose solodansören B. Ralov har presenterat bl. a. Enken i Spejlet och en balett på Carl Nielsens andra symfoni, De fire Temperamenter, och Nini Theilade har iscensatt bl. a. Cirklen på Tjajkovskijs »Pathétique». Baletten i Sverige. Liksom på andra håll introducerades balettkonsten även i Sverige som ett hovnöje. Kristinas förmyndarregering införskrev en fransk balettmästare, Antoine de Beaulieu, och genom honom blev den svenska hovbaletten i detalj en kopia av den franska. Den första föreställningen ägde rum 1638, men egentligen var det inte förrän Kristina blivit myndig suverän (1645) som »balettomanien» riktigt grep omkring sig i Stockholm. Som den bästa baletten från denna tid framstår Then fångne Cupido (Le vaincu de Diane), en utpräglad »ballet-comique», uppförd 1649; den dyraste var Parnassus triumphans (1651). I båda fallen svarade Georg Stiernhielm för försvenskningen av texten, som dock inte var avsedd att reciteras eller sjungas under föreställningen utan mera tjänstgjorde som ett slags programblad för åskådarna. Ytterst påkostad var även den Ballet de la Félicité, varmed Karl X Gustaf i okt. 1654 firade sin förmälning. 1661 uppfördes en »ballet å entrée» Den stora genius, som, frånsett en scenversion av Stiernhielms Hercules s. å., är den första baletten med svensk originaltext (Eric Lindschöld); men eljest fanns vid Karl XI :s hov inte mycken plats för nöjen. Under Karl XII:s första regeringsår återuppväcktes något av karnevals-stämningen från Kristinas tid, och en fransk teatertrupp, ledd av Claude de Rosidor, fick ideligen medverka vid hovets fester och maskerader. Lustbarheterna togo ett brått slut då kriget bröt ut 1700, men segern vid Narva fira 267 des dock inte bara med en primitiv balett, Glädie-Spel och Ähre-Sång, i Karl XII:s högkvarter utan också med en opéra-ballet i Stockholm: Tessins, Sévignys och Dübens Ballet meslé de chants héroiques. Först då Gustaf III instiftade Kungl. operan i Stockholm 1773 fick Sverige en egen professionell balettensemble, som under loppet av ett årtionde ökade från 30 till 72 medlemmar och som under gustavianska tiden kunde mäta sig med de kontinentala. Förste balettmästare var till 1803 fransmannen Louis Gallodier, prima ballerina 1774—83 Mimi Du Tillet och 1783—94 Giovanna Bassi, premiärdansörer bl. a. Antoine Bournonville och Marcadet, vilka båda även framträdde som koreografer. Balettmästare under 1800-talet voro Terrade, Ledet, Deland, Taglioni (vårsäsongen 1818), Carey, Ambrosiani, Rhénon, Wallquist, Selinder, Fuchs, Lund, Martin, Marckhl, Sjöblom och Glasemann. Repertoaren utgjordes till övervägande delen av franska stycken, men även några av August Bournonvilles baletter blevo uppsatta, dels av honom själv, dels av Christian Johansson och Sigurd Lund. Början av 1900-talet — då tyskarna Köller och Zöbisch tjänstgjorde som balettmästare — var liksom slutet av 1800-talet en förfallets tid, men 1913 skedde en uppryckning genom Fokin, som återkom 1914 och 1917 och drog fram flera unga förmågor i rampljuset, såsom bl. a. Jenny Hasselquist, Lisa Steier och Ebon Strandin. Av Fokin vidareutbildades den unge Jean Börlin, som 1920—24 stod i spetsen för ->-Svenska baletten i Paris och som 1923 gästuppträdde vid hemmascenen i ett par egna kompositioner, Bergakungen, Fågelhandlaren och De fåvitska jungfrurna. Balettmästare vid K. teatern från 1920 fram till idag ha varit S. Tropp, Gunhild Rosén, Lisa Steier, J. Cieplinsky, J. Algo och George Gé, och som gästkoreografer ha framträtt bl. a. H. Lander, Carina Ari och S.-Å. Larsen. Utanför Operan ha på senare år ett par balettsällskap under Birgit Cullberg och Ivo Cramér framträtt som representanter för den fria danskonsten. Jämförande art.: Balettmusik, Dans, Fri dans. Litt.: Allmänna arbeten: M. E. Perugini, The art of ballet (1915); C. W. Beaumont, Complete book of ballets (1934; suppl. 1942); A. L. Has-kell, Ballet panorama (1938, 21943); dens. Ballet (1938); S. Lifar, La danse (s. å.); L. Vaillat, Hi-stoire de la danse (1942); K. Ambrose, Ballet -lovers’ pocket-book (1943); P. Lindberg, Baletten under fyra sekler (s. å.); P. Michaut, Histoire du ballet (1945); M. Bourgat, Techni-que de la danse (1946); J. Gregor, Kulturge-schichte des Balletts. Seine Gestaltung und Wirksamkeit in der Geschichte und unter den Künsten (s. å.); B. Häger, Balett — klassisk och fri (s. å.); J. Martin, The dance. The story of the dance told in pictures and text (s. å.); M. Terpis, Tanz und Tänzer (s. å.). — Specialarbeten: J. G. Noverre, Lettres sur la danse, sur les ballets et les arts (1760; 4 bd, 21803—04); A. 268