B AN DUR A voci (dubbelköriga; 1595), mässor, motetter, psalmer o. a. kyrkomusik. (10 orgelsatser i nytr. i To AMI 3). — Teoretiska arbeten, bl. a. Conclusioni del suono dell’ organo (1591, 1609). Litt.: F. Vatielli, Il madrigale drammatico e A. B. (i Arte e vita musicale a Bologna 1, 1927). G. T. Band (ty. Bünde, eng. frets, fr. touches, it. tasti), smala lister av trä el. metall, tidigare tarmsträngar, som anbringas tvärs över stränginstrumentens gripbräden och utmärka de punkter, där strängarna skola nedtryckas för att ange vissa toner. B., som anses ha egyptiskt ursprung, kommo till Europa med lutinstrumenten och överfördes på 1300-talet till stråkinstrumenten. Den moderna violinfamiljen har dock aldrig haft b. D. F. Bandoneon ->Dragspel. Bandora ->Bandura. von Bandrowska-Turska [-[-dro'fska-to'rska],-] {+[-dro'fska- to'rska],+} Eva, polsk sångerska, koloratursopran (f. 1899), internationellt ansedd både som opera- och konsertsångerska. Efter studier i Wien och Milano var B. i början av sin bana knuten till operan i Warszawa men har senare utövat en omfattande gästspelsverksamhet, varvid hon även besökt Sverige, där hon 1936 uppträdde på K. teatern som Violetta i La traviata och 1937 konserterade i Konsertföreningen i Stockholm och Göteborgs orkesterförening. Vid en turné till Skandinavien 1946 gästspelade hon åter på K. teatern i Stockholm, denna gång som Tatjana i Eugen Onegin. — B. är brorsdotter till operasångaren, tenoren Alexander B a n-drowski (1860—1913). G.P. Bandupptagning, generell benämning på upptagning av ljud på något bandformat material, som utgöres av papper, celluloid (eller av magnetiserbart material). Man skiljer mellan mekanisk, optisk och magnetisk ljudupptagning. Den mekaniska metoden representeras av Philips-Millersystemet. Bandet är av celluloid, på översidan belagt med ett tunt skikt av ogenomskinligt material. Ett graververktyg, styrt av det upptecknade ljudets variationer, ristar i den ogenomskinliga delen av bandet ett tonspår, vars bredd varierar i takt med ljudsvängningarna. Återgivningen av det upp-285 Bandura. Efter original i Musikhistoriska museet i Stockholm. tecknade ljudet sker via en fotocell, som avger elektriska strömmar, vilkas styrka är direkt proportionell mot den mottagna ljusmängden. Dessa elektriska strömmar kunna efter förstärkning driva en högtalare. Den optiska [-uppteckningsmeto-den-] {+uppteckningsmeto- den+} representeras bl. a. av ljudfilmen. L j udsvängningarna överföras till ljusvariationer, vilka påverka ett Ijuskäns-ligt band av celluloid. Återgivningen av ljuduppteckningen sker med tillhjälp av en fotocell på samma sätt som vid Philips-Millersystemet. Den m a g n e t i s-k a metoden representeras av stålbands- och magne- tofonförfarandet. I förra fallet utgöres bandet av ett 3 000 m långt, 3 mm brett och 0,08 mm tjockt band av specialstål. I det senare fallet utgöres bandet av en acetatremsa, i vilken molekylärt järn inbakats. Ett magnetflöde, styrt av det upptecknade ljudets variationer, bringas att påverka bandet. Vid återgivningen ge variationerna i magnetism upphov till strömvariationer analoga med dem, som påverkat bandet vid magnetiseringen. En magnetisk ljudupptagning kan spelas över 100 000 gånger utan att kvaliteten försämras. Den på bandet befintliga ljuduppteckningen kan raderas ut och bandet användas för nya inspelningar. Jämförande art.: Ljudupptagning. G. W. Bandu'ra el. b a n d o' r a, lillryskt stränginstrument. B. har kort hals med två skruvlådor och oval korpus med välvd botten och slätt lock; mitt på locket finns ett runt ljudhål. Den yngre b. med 12 strängar, av vilka 6 gå över gripbrädet och 6 äro spända över locket, har ej fullständigt kommit ur bruk i Lillryssland, där instrumentet är känt sedan 1400-talet. En äldre, numera försvunnen typ av b. var större. Den hade två skruvlådor med skruvar för 15 strängar. 14 hjälpsträngar voro anbragta på locket, 7 på vardera sidan. B. spelas med plektron. Jämförande art.: Torbana. D. F. 286